Hantverk och form

Babyfilt 2

2012-01-20T22:56:00.001+02:00

Trots den överväldigande arbetsbördan under hösten har jag ändå hunnit med ett stickprojekt. Eftesom det varit en hemlis har jag inte kunnat publicera resultatet förrän nu, då gåvan nått sin lille mottaggare och hans nyblivna mor. Jag stickade en likadan filt 2008, då en annan nära väns första barn föddes. Tanken är att vi alla tre sedan nån gång kommer att ha en likadan filt till våra förstfödda. Mönstret har jag komponerat på egen hand utgående från idéer från nätet, mönsterböcker och garnets egenskaper. Garnet är Sandnes Lanett och det har enligt den första användaren fungerat bra och gett den rätta tyngden som spädbarn tydligen gillar.

Nytt år och nystart!

2012-01-02T19:49:00.001+02:00

Efter ett 2011 som varit fyllt av otroligt mycket arbete är Det Stora Projektet äntligen klart. Det betyder att jag för första gången sedan senaste nyår har tid över att göra vad jag vill då jag inte är på jobb. Härligt. Häftigt. Och konstigt. Vad var det jag brukade göra då jag ännu hade tid? Jovisst, hantverka och blogga, motionera, umgås med familj och vänner. Helt enkelt – ha ett liv.

Efter att ha hämtat andan några veckor börjar det kännas som att jag har bokstäver över och kan skriva igen. Jag ser fram emot att starta nya hantverksprojekt och att få blogga om dem. Samtidigt skulle bloggen må bra av en visuell uppdatering. Mycket roligt att göra med andra ord, nu blir det nystart för Hantverk och form!

Födelsedagspresent

2011-08-14T12:30:00.001+03:00

Sista semesterveckorna gick i resandets tecken, men också i firandets. Jag blev än en gång ett år äldre och det uppmärksammade den snälle maken med en efterlängtad stickbok! Äntligen gick det att få tag i Barbara Walkers A Treasury of Knitting Patterns till ett vettigt pris. Nu har jag bok 1 och 2 i serien, och jag tror det räcker för min del. Enligt recensionerna av de sista böckerna i serien är det rätt mycket upprepningar och samma mönster som återkommer, därför känns de inte så aktuella att skaffa.

Jag har inte hunnit med en noggrannare genomgång av boken ännu, men redan att lite bläddra i boken har gett flera uppslag för kommande projekt. Det verkar ju lovande!

Mörkgrå sockor

2011-07-28T21:31:00.001+03:00

För att återhämta mig efter vårens intensiva program har jag under semestern ägnat mig åt sådant som inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet. En perfekt sysselsättning enligt det kriteriet är att sticka helt vanliga sockor. Min far är i ständigt behov av sockor, så jag passade på att förena nytta med nöje.

Garnet är Novitas Nalle i mörkgrått. Jag valde stickor 2,5 för att få en tät struktur som förhoppningsvis tål en hel del slitage. Det enda jag experimenterade med var att göra resåren i 1a 1r i stället för 2a 2r. Tanken var att göra skaftet mer åtsittande för att hålla byxbenen ordentligt på plats i arbetsstövlarna. Hälen är förstärkt och tån ihopsydd.

Som avslutning på semestern blir det riktigt snart en resa till det stora landet i väster. Jag har försökt läsa flygbolagens instruktioner, men inte hittat något entydigt om man får ta stickningar med sig på rutterna över Atlanten. Någon av er läsare som har erfarenheter?

Ljuset i tunnelns slut

2011-07-05T19:12:00.001+03:00

Efter tre månaders tystnad är det dags att skriva ett nytt inlägg på bloggen! Efter en mycket krävande slutspurt med arbete mer eller mindre dygnet runt klarade jag deadlinen och har nu en välförtjänt paus i projektet. En ny omgång intensivt arbete blir det i höst igen, men tills dess njuter jag av semester.

Efter en veckas vegeterande har livsandarna åter börjat vakna. Nu tänker jag öppna bloggen med ett kort inlägg om det enda hantverk jag hunnit med under våren. Blommorna i köksfönstret lider varje vår på grund av den starka vårsolen. Därför blev det aktuellt att sy ihop ett par fönsterskärmar. Egentligen hade jag tänkt brodera dem med ett geometriskt mönster i hålsöm, men efter en titt i kalendern kunde jag glömma den tanken och satsade på ren och skär funktion.

Ramarna är vitmålade träribbor, tyget inuti är ett gammalt lakan som jag fållade för hand. Tyget syddes sedan fast i ramen med vanlig sytråd. Tanken är att jag kan ta loss duken och göra det där broderiet i efterhand, om andan faller på.

Svart flätstickad mössa 2

2011-03-27T21:34:00.001+03:00

Här går det undan minsann! Två månader sedan senaste blogginlägget, men dygnet har bara 24 timmar och de har tyvärr inte kunnat användas till hantverkande. I början av januari (!) stickade jag klart makens mössa. Nu har jag äntligen hunnit med att fotografera den!

Den är gjord enligt samma mönster som flätstickad mössa med bred resår, den ändring jag gjorde var att göra den lite längre så att bäraren kan vika upp kanten för att få extra värme över öronen (något som verkligen behövts denna vinter!) Garnet är Teetees primavera i merinoull och silke, färgen svart. Jag stickade med stickor nr 4 och resultatet ser ni på bilden.

Jag tror mig för tillfället se ljuset i slutet av tunneln när det gäller den extrema arbetsbördan. Åtminstone har jag hunnit tänka på hantverk igen och har massor med inspirerande projektidéer. Dessutom har jag faktiskt jobbat med ett mindre projekt som jag skall visa upp när det är monterat och klart. Tills det får ni hålla till godo med den lille som gör sitt bästa för att hjälpa matte med kvalitetskontrollen…

Flätstickad halsduk

2011-01-18T22:17:00.001+02:00

Denna halsduk har varit klar ett tag redan, och kom genast i flitig användning tack vare det kalla vädret. Mönstret har jag komponerat själv och är en enkel kombination av flätningar.

Jag använde Sublimes organic merino woolk dk i färgen 115, stickstorlek 4. Tyvärr har de slutat tillverka just det garnet så det blev bråttom att se till att jag hade tillräckligt med garn. Min ursprungliga plan var att förse kortsidorna med tryckknappar så att jag skulle kunna använda den både som halsduk och som en rundsjal (?) eller vad det heter på svenska. Jag var dock för pessimistisk i min uppskattning av hur mycket stickningen skulle töja vid användning. Den blev för lång för att det skulle vara någon poäng med tryckknapparna, men den värmer ypperligt ändå!

Julklappssockor 2010

2011-01-09T11:34:00.001+02:00

Trots höga ambitioner i början av hösten blev detta sockpar den enda stickade julklappen som jag delade ut i år. Sockorna blev samtidigt resestickning under en arbetsresa veckan före jul. Jag blev positivt överraskad över hur snabbt jag hinner sticka sockor när jag faktiskt har en deadline! Jag räknade ut att det tog ungefär fem timmar per socka och det tycker jag är snabbt för mig.

Sockan är en enkel standardmodell med medelkort skaft och förstärkt häl. Garnet är Novitas Nalle aloe vera i färgen 175, en variant av detta garn som jag inte testat tidigare. Säga vad man vill om känslan i Novitas garner, men vill man ha hållbara sockor är garnen Nalle och Sju bröder alltid pålitliga. Från arbetsresan följde också ett nytt garn med hem, bara ljusförhållandena skulle fungera för fotografering skall jag återkomma till det!

Nyårsfunderingar

2011-01-01T23:22:00.001+02:00

Så här den första januari passar det väl med en liten reflektion över det gångna året och om vad som skall komma.

2010 bjöd bland anant på blindtarmsoperation, stambyte i hemmet inklusive två flyttar, intensiva tider på jobbet och en ny liten familjemedlem. Medan jag försökt vänja mig med att klara av ett högre tempo har det rätt naturligt blivit så att vissa aspekter blivit lidande. Som hantverket. Det känns ju lite tråkigt, men samtidigt har jag valt att inte låta mig ha särskilt dåligt samvete över saken. Skulle jag ha det över allt jag inte hinner göra skulle jag inte få något annat uträttat överhuvudtaget.

De gånger det dåliga samvetet ändå slagit till har jag bland annat funderat på bloggens framtid. Eftersom det inte verkar bli lugnare tempo framöver så blir det inte heller mer tid för hantverk och bloggande. Alternativen är ju rätt uppenbara, lägga ner eller fortsätta. Jag har kommit fram till att jag ändå vill fortsätta, om än med längre skrivintervaller än tidigare.

Det kommande året kommer troligen att bli ett av de mest intensiva jag hittills. Jag börjar nytt jobb på måndag och skall dessutom sköta ett annat stort projekt samtidigt. Det innebär att jag får se till att schemalägga också fritiden i större utsträckning än tidigare för att hinna med allt som jag ändå vill göra. Jag vill inte ge upp hantverkandet eller bloggandet, för hantverket ger mig ändå en välbehövlig paus i tankearbetet. Nånstans läste jag att det är bra för hälsan, både fysiskt och psykiskt, att sticka då den repetitiva verksamheten bidrar till att “reda upp” i tänkandet. För att orka med det utmanande och spännande året som nyss börjat behövs verkligen all positiv förstärkning som jag kan uppbringa!

Vad passar då bättre än en bild på ett par mysiga garninköp, som utgör grunden för två projekt som förhoppningsvis skall bli förverkligade under det kommande året.

En lång lista

2010-11-21T17:38:00.001+02:00

För tillfället ser det lite ljusare ut på hantverksfronten. Jag har ett par olika projekt på gång och arbetet med dem går till och med framåt! Eftersom det nu blivit vinter på riktigt har jag prioriterat att sticka klart en halsduk som skall passa med min ytterrock. Ser verkligen fram emot att få den färdig! Garnet är underbart mjukt och gosigt och jag tror den kommer att värma skönt i snålblåsten. Förhoppningsvis kan jag skriva ner en utförligare redogörelse inom denna vecka, det vill säga om jag fått den färdig då.

Under den senaste tiden har det också bildats en liten lista med olika beställningar eller andra behövliga hantverk. Hunden borde få en mjuk dyna att sova på i stället för de skräpiga filtar han nu har. Dessutom behöver han ett täcke som skulle hålla magen varm när han tar sig fram i snödrivorna. Maken behöver en ny mössa, jag och flera andra behöver nya sockor, en beställare har väntat länge på vantar (som jag fortfarande inte hittat det rätta garnet till. Skall göra ett sista försök på olika julmarknader, hittar jag inte det då blir jag tvungen att använda ett inte lika bra garn…) För att inte tala om hemmet. Flera av kuddarna i vår soffa ser bedrövliga ut och behöver verkligen få nya överdrag. Därtill finns en hel del småfixande att göra och så blir det ju jul om en knapp månad. Låter som om jag borde ta ledigt från jobbet och bara hantverka i stället =)

Regntäcke för hund

2010-10-25T21:19:00.001+03:00

Här går det undan minsann. Under en dryg månad har jag arbetat mer eller mindre dygnet runt med ett av de större arbetsprojekten jag hittills haft och det har inneburit att jag prioriterat jobb och umgänge med hunden över hantverk och övrig fritid. Under veckoslutet hade jag äntligen tid att göra något annat än jobb och då var det dags att fixa ett regntäcke åt den lille taxen. Han avskyr regn och det är en kamp varje gång han måste ut i ösregn. Min förhoppning är att täcket skall göra ovädersdagar lite mindre otrevliga.

Den som nån gång tittat på prisnivån på hundtäcken i djuraffären vet att det inte är direkt billigt. Eftersom lillen ännu växer tycker jag att det är rätt onödigt att slänga en massa pengar i ett täcke som han troligen växer ur. Så då blev det att ta fram symaskinen i stället. Jag köpte fleece och ett regntätt tyg och började fundera på mönster. Det första jag måste göra var att mäta hunden. Lättare sagt än gjort, vi kan väl säga att måtten blev riktgivande.

Därefter försökte jag klura ut hur man får ihop ett möster. Kriterierna var att täcket inte skall behöva trädas över huvudet/benen utan gå enkelt att spänna på/av med kardborreband. Dessutom skall ryggdelen alltid vara överst vid sömmar och skarvar. De övriga delarna måste fästas under regntyget och endast kanterna på ryggsidans regntyg får sys i för att vatten inte skall tränga in i sömmarna på ryggen (notera Senecas visdomsord på klottpappret…).

Jag klippte tyget till ryggsidan och magsidan enligt mönstret, både i fleece och regntätt tyg. För att inte behöva sy i det yttre lagret regntyg när jag fäste kardborrebanden förstärkte jag fleecen med en restbit regntyg bakom banden. När detta var gjort sicksackades tygen ihop. Det intressanta var att min symaskin inte klarade av att sy i regntätt tyg, den hoppade över stygn och fick inte trådarna att fästa i varandra. När jag hade en tredjedel av arbetet kvar hittade jag en inställning som hör och häpna skulle användas när man syr i plast/läder och då gick fortsättningen utan större problem.

De sista momenten gjordes så sent på dagen att det inte gick att fotografera tydliga bilder på grund av ljusförhållandena. Mag- och ryggbiten fästes i varandra med en stadig söm. När jag äntligen kunde prova rocken på hunden utan att han krälade ur den såg jag vissa tankefel jag gjort och fick justera täcket en aning runt halsen och under magen. Till sist gjorde jag ett kantband av rengrockstyget och sydde fast det längs kanterna.

Resultatet blev ett lite för stort täcke som hunden var minst sagt skeptisk till. Nu väntar vi bara på ösregn för att få se om han märker nån skillnad med täcket på! (Självklart gick han genast och strök sig mot en vägg och fick en stor putsfläck på rocken ) Åtminstone har jag nu en grundmodell att utgå från om jag framöver behöver sy en ny regnrock!

Torgvantar

2010-09-19T19:29:00.001+03:00

Vår lille valp växer och blir större och mer självständig för varje dag som går. Det betyder också att det börjar finnas lite mer tid för hantverk igen. Nu när det börjar bli svalare tänkte jag att det är på tiden att sticka klart ett par torgvantar som jag började med förra hösten. I något skede tappade jag lusten att jobba med dem så de fick ligga längst ner i stickkorgen tills nu.

Mönstret hittade jag på själv, dekoren består helt enkelt av olika långa, lodräta randningar på handryggen. Garnet är Novitas luxus alpaca i färgen 068. Jag har för mig att garnet var en av Novitas nyheter förra hösten och att det var därför jag ville prova på hur det kändes att sticka i. Garnet är helt okej, men vill man ha ett riktigt silkesmjukt alpaca-garn finns det nog andra sorter som uppfyller de kraven. Det här är rätt lätt och inte så halt men ändå mjukt.

som vanligt är det lite svårt att ta bra bilder av vantar på egen hand (bokstavligen). Vilken tur att jag har någon som genast erbjuder sig att hjälpa!

Ekologiskt i köket

2010-08-15T22:24:00.001+03:00

Att ha en liten valp hemma är väldigt roligt, lite jobbigt men också lärorikt. Framför allt har det fått mig att rycka upp min organisationsförmåga som legat i dvala sedan den kaotiska våren jag hade. När jag så här i början har bara korta stunder på mig att få mycket uträttat (typ när han sover) har jag blivit tvungen att se till att den tiden används effektivt. Detta har fått igång min inspiration för att få undan också sådant som länge legat ogjort. Jag har gjort upp en lång lista på en mängd saker jag skjutit upp. Det jag nu gör är att försöka få undan någon av punkterna med jämna intervaller. Endel saker är sådana att jag kan ta en per dag, andra är mer på en per vecka eller månads-perspektiv. För att hålla igång motivationen läser jag och inspireras av bland annat Unclutterer och Chez Larsson.

En punkt på listan var att sy disktrasor i ekologisk bambufrotté. Jag fick en köpt sådan som present av Lotta och fattade tycke för den. Jag insåg snabbt att det inte räcker med en, det behövs rätt många för att man ska kunna byta dem med bara några dagars mellanrum. Nackdelen var att de som finns i de lokala eko-butikerna är allt för dyra för min budget, speciellt när man behöver en rejäl bunt av dem.

Då kom jag på att det säkert borde vara möjligt att sy liknande trasor själv. I nätbutiker som säljer tygblöjetillbehör kan man hitta den ekologiska bambufrottén till överkomligt pris. Resultatet blev att jag för priset av två trasor från butiken fick tio hemsydda. Själva tillverkningen var ytterst enkel. Jag vek tyget på mitten, klippte rundade hörn och sydde runt kanterna med overlocksöm (som jag först nu insåg att jag har på symaskinen!) och så var det klart. Hädanefter är det bambutrasor i köket som gäller!

Vilken utlottning!

2010-08-06T10:59:00.001+03:00

Just nu blir det minsann inte mycket tid över för stickning, när lille H rusar runt som en virvelvind här hemma! Men det gör inget, för den korta tid han är så här liten vill jag passa på att umgås med honom så mycket som möjligt. Snart är han stora hunden och inte fullt lika intresserad av att leka eller ligga i famnen, då blir det också mer tid att sticka. Några varv har jag kommit vidare på den blå koftan, men det lär nog ta ett tag innan den är klar ännu.

Trots att jag inte hinner göra nåt åt mina pågående projekt har jag ändå haft tid att få en mängd idéer, så listan på möjliga hantverk bara växer och växer. I väntan på att få mer tid över tänkte jag hålla tummarna och delta i den häftiga utlottningen på Ginas stickverkstad.

Gina har haft 30 000 besökare och nu lottar hon ut en låda med Symfonie-Rose stickor, kablar och en sjalnål. Tänk om man vann detta!

(Jag får ursäkta att det blir en del hundtema i bloggen för tillfället, men det är lättast att visa upp ett par bilder för intresserade bekanta på annan ort här. Så, här kommer igen en bild på lille söten)

Nya familjemedlemmen

2010-07-30T22:29:00.001+03:00

Eftersom det finns ett visst intresse bland släkt och vänner att få se en glimt av nykomlingen i vårt hushåll lägger jag upp en bild här, så att ni får se honom! Är han inte söt när han sover i bilen på väg hem?

Award

2010-07-19T22:03:00.001+03:00

Jag fick en award av Poppylinda i början av månaden, men jag har inte hunnit tacka för den eller funderat ut sju intressanta fakta om mig före i kväll. Tack Linda, vad glad jag blev!

Reglerna för awarden är att man skall klistra in själva bilden i bloggen, samt länka till den som sände en awarden. Därefter ska man berätta sju intressanta saker om sig själv och skicka vidare awarden till sju nya bloggare. Eftersom jag tycker att de flesta jag sådär på rak arm kunde tänka mig att sända awarden till redan haft den är jag tråkig och lämnar nomineringen öppen.

Här kommer då sju fakta om mig, om de är intressanta eller inte kan man ju fundera över =)

1. Blir hundägare inom kort! (Det tycker jag ju självfallet är det allra mest intressanta just nu…)

2. Jag var knappa fyra år fyllda när farmor lärde mig sticka, omkring tio då hon lärde mig spinna

3. Jag har inte sett hela Louvren, för jag fick värmeslag precis efter att jag sett Mona Lisa.

4. Jag har list-mani, det finns inget som är för obetydligt för att inte kunna skrivas upp i en lista.

5. Jag brukar stå med kikare i fönstret och titta på måsfamiljerna som häckar på taken mittemot, det är helt fascinerande att följa med de små liven! (grannarna tror säkert att jag stalkar dem)

6. Drömmer i bland i hemlighet om att byta karriär igen och öppna en liten inrednings och hantverksbutik.

7. Arkitektur och gamla hus är utöver stickningen ett av mina största intressen

Under veckoslutet har jag kommit en bit framåt på den blå koftan och dessutom fått idéer till en ny. Jag börjar ha så många planer på lager att jag har uppslag åratal framöver. Synd bara att jag är en så långsam stickare nuförtiden. Insåg också att jag får ta och önska mig A Treasury of Knitting Patterns till födelsedagspresent *vink, vink, om maken läser detta*, vet att det finns ett par mönster jag är ute efter i den boken. På onsdag blir det arbetsresa igen och efter det får jag allt ta i tu med att valpsäkra både hemmet och stickkorgen så allt är klart när vi hämtar lillen!

Sommar, sommar, sommar!

2010-07-14T21:09:00.001+03:00

Tiden efter midsommar har bara flugit förbi, och jag har hunnit göra mycket roligt under de senaste veckorna. Det har varit så pass mycket på gång att jag inte hunnit starta eller fortsätta några nya stickningsprojekt, det enda jag stickat på är den blå koftan. Samtidigt tänker jag räkna uppfixandet av ett gammalt köksskåp till hantverk, jag har ju ändå kittat om glasen i skåpdörrarna och målat skåpet invändigt med ny, fräsch färg. I väntan på lite svalare dagar och mer ork för någon sysselsättning överhuvudtaget tänkte jag skicka er lite sommarhälsningar med en bildkavalkad. Sköt om er i värmen!

Randiga vardagssockor

2010-06-22T23:18:00.001+03:00

Det är på tiden att jag gjorde klart de sockor jag lovade sticka åt maken i vintras. Vi går ju från och med i dag tekniskt sett mot mörkare tider igen, så vad är då bättre än att få ett par tjocka raggsockor i väntan på vintern?

Dessa är ett par helt vanliga vardagssockor, stickade i Novitas sju bröder garn i grått, chokladbrunt och gult. Det är inte särskilt roligt att sticka i, men håller bra när det gäller sockor som skall slitas och nötas till vardags. Stickstorleken borde vara nr 4. Jag försökte göra randningen lite snyggare genom att man i början av andra varvet, före man stickar den första maskan i samma färg, lyfter upp den maska som finns på varvet under och som är i den tidigare använda färgen och stickar bägge samtidigt. Krångligt att beskriva, men det är enkelt att göra och ger ett snyggt resultat.

Orsaken till att det tog så länge att göra klart är som redan nämnts att garnet inte är särskilt inspirerande och jag har haft så mycket annat roligt att sticka på när jag väl kommit mig för. Den senaste tiden har jag haft som målsättning att slutföra allt möjligt påbörjat, framför allt sådant som är renoverings och inredningsrelaterat. Det känns så bra att kunna stryka över punkt efter punkt på listan, i stället för att gå och sucka över allt som borde göras. Nu känns det till exempel väldigt bra att få förklara detta projekt färdigt!

Tygväska och syprojekt

2010-06-15T23:24:00.001+03:00

Under veckoslutet fick jag för mig att ta fram symaskinen, vilket jag inte gjort på länge. Jag har rensat ut gamla trasiga tygkassar i samband med flytten och är följaktligen i behov av åtminstone en ny. Då jag grävde runt i tygbutikens fyndlådor hittade jag ett trevligt, retroinspirerat tyg i något som verkar vara bra kvalitet. Den enda vettiga tygkassen som jag sparat använde jag som mönster och resultatet ser ni här. Den gick fort att sy och efter en första användning är det bara att konstatera att kassen fyller sin funktion.

Jag har också ett annat syprojekt på gång, jag försöker för första gången i livet sy ett klädesplagg åt mig… Få se hur det går, än så länge verkar det bli bra, men man vet aldrig. Samtidigt har jag fått lite blodad tand, så det har blivit en del surfande på sybloggar och mönstersidor i jakt på trevliga mönster. Det projektet stannade upp på grund av att jag behöver köpa lite dekorativt band, med god tur hinner jag via butiken i morgon så jag kan sy färdigt sen!

Moln och pärlor

2010-06-09T00:02:00.001+03:00

Förra veckan var minst sagt intensiv med stor jobb-deadline på fredagen och före det sena kvällar i jobbets tecken. Nu är det en vecka ledigt och den har hittills gått åt till att ta hand om att fixa allt det vi inte hann åtgärda i lägenheten innan vi flyttade hem igen.

Lite stickande har det också blivit. Nu har jag äntligen kommit i gång med den mörkblå moln-koftan. Bilden ovan visar lite hur den kreativa processen kan se ut när jag håller på. Jag har inte varit riktigt skarp när jag räknat ut mönstret, så det blir inte helt symmetrisk fördelning av ökningarna. Men det gör inget, för mönstret är rätt förlåtande så jag orkade inte riva upp.

Jag hittade också ett för mig nytt garn, Sublime bamboo pearls dk, som hade den perfekta vita färgen för en sommarkofta. Mjukt och snällt verkade det och ett provnystan kom med hem. Nu först när jag sökte upp länken till garnet läste jag att det tydligen är inblandad nån sorts pulver av äkta pärlor i garnet för att få “pärlfiber”, vilket ska bidra med ett antal positiva egenskaper. Pärlorna påstås vara odlade i floder och sjöar. Hmm, min första reaktion är att undra om detta är etiskt och ekologiskt hållbart? Tycker bara att det låter som en slöseri av naturresurser att använda pärlor i garntillverkning, men det är väl nödvändigtvis inte så exklusivt som det låter. Har nån av er nån information om vad “pärlfiber” är för nåt?

Och vinnaren är….

2010-05-31T20:37:00.001+03:00

Nu är tiden ute för att delta i utlottningen. Jag bad maken agera fru fortuna och vinnaren blev Birgitta med bloggen utsikt från vävstugan! Grattis till dig, jag skickar ett meddelande till din e-post angående leverans av vinsten =)

Jag vill också passa på att tacka er andra deltagare, det var väldigt skoj att få höra hur ni hittat hit och era vänliga ord om bloggen. Egentligen borde ni ha fått ett pris ni också för att ni är så rara!

10 000 besökare och utlottning!

2010-05-27T19:49:00.001+03:00

I dag är det en speciell dag. För en stund sedan har min besöksräknare överskridit den för mig magiska 10 000-gränsen! Tänk att så många hittat hit fast jag aldrig gått in för att marknadsföra bloggen i någon större utsträckning! Ni hänger med under perioder när jag har mycket tid för hantverk, men uppenbarligen också de tider jag inte hinner göra så mycket kreativt. Det känns fint att kunna dela mina tankar kring det kreativa med er, trots att jag bara känner några av er till namnet.

Eftersom det inte skulle vara lika roligt att blogga om ni läsare inte fanns så vill jag fira tillsammans med er genom en liten utlottning. Priset är ett paket med två härvor Shibui knits sock i färgen Seaweed. Eftersom det här är första gången jag ordnar en utlottning tänkte jag köra med så enkelt koncept som möjligt.

Vill du delta skriver du en kommentar till detta inlägg före måndag kväll (31.5) klockan 19.00 finsk tid (18.00 svensk tid). En lott per deltagare gäller. Efter det drar jag lott och så meddelar jag vem som vann här på bloggen. Eftersom jag är lite nyfiken av mig får ni gärna säga hur länge ni läst min blogg eller hur det kom sig att ni hittade hit, men det är inget tvång.

Jag tar nu och ändrar på modereringen av kommentarerna så att jag inte behöver godkänna varenda en. Välkomna med i tävlingen!

Uppdatering: utlottningen är nu avslutad och vinnaren dragen.

Tillåt mig presentera: Ishbel

2010-05-19T21:23:00.001+03:00

Det är ju en alldeles fantastisk tajmning, att få färdigt sin första sjal mitt i sommarens första värmebölja! Jag skulle vara så sugen på att ta den i bruk, men med temperaturer över 25 grader är det ju bara att glömma.

På bilderna är allt annat gjort förutom att fästandet av trådarna, jag fick bråttom ut på balkongen för att fotografera innan åskan hann komma i gång på allvar, och då struntar man ju i sådana petitesser som lite ofästa trådar.

Fakta om projektet:

Mönster: Ishbel av Ysolda med en liten modifiering. Eftersom mitt garn tog slut tre varv för tidigt valde jag att förminska sjalen med tre rader i stället för att köpa en ny härva.
Garn: Finnwool från Pirtin Kehräämö, tyvärr hittar jag inte lappen med närmare information, så jag kan inte säga mer om färgen än att garnet är 100% ull i naturfärg.
Stickor: KnitPro 4 och 3,5. Jag började först med nr 4, men insåg i samband med att jag rev upp mönstervarvet att bården skulle tjäna på en mindre stickstorlek så jag bytte till den mindre.
Tid: jag gissar att jag lagt ner sammanlagt någon timme per kväll i ett par veckors tid. Då ingår riva upp och sticka om i tidsberäkningen. Jag tycker det gick mycket fortare än vad jag hade förväntat mig.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, trots att jag fått riva upp ett antal gånger innan jag fick fason på spetsstickandet. Det värsta är att jag lyckades komma av mig hela tiden i varvräkningen och fick försöka luska ut var i mönstret jag befann mig för jämnan. Samtidigt är jag osäker på att jag skulle lyckas komma i håg att vrida på en varvräknare, så det är väl bara att försöka skärpa sig till nästa gång! För fler sjalar ska det bli, det här var ju roligt (i alla fall nu när man är i mål!)

Provlapp och nya koftplaner

2010-05-15T17:26:00.001+03:00

Inspirationen går på högvarv, om det är tack vare solen och det vackra vädret eller att få vara hemma igen vet jag inte. Men jag klagar verkligen inte, utan passar på att planera en massa nya projekt när de verkar dyka upp i huvudet på löpande band.

Provlappen ovan tillkom på torsdag kväll när jag satt ute på balkongen i kvällssolen. Jag tittade på mörka molnremsor som gled förbi och deras form fick på något vis i gång inspirationen. Jag fick en idé om att göra en slags luftigare kofta för sommarbruk som skulle ha lite samma anda som de mörka molnen. I garnskåpet ligger en stor påse med Drops alpaca i en mörkblå färg som jag en gång tänkt sticka en tröja av. Den har aldrig blivit av, men nu plötsligt insåg jag att garnet skulle passa perfekt för detta projekt i stället. Jag har länge velat testa ett mönster med tappade maskor, till den här koftan passar det perfekt, för att få fram en luftig men ändå strukturerad yta. I kväll skall jag försöka klippa lite mönsterbitar i papper för att få en uppfattning om min grundidé fungerar.

Jag blev för övrigt tvungen att lägga in moderering av kommentarerna här på bloggen eftersom spammet hittat hit. Det innebär att det kan ta lite längre tid innan era kommentarer syns, eftersom jag hinner kolla e-posten kanske en gång om dagen ungefär.

Äntligen hemma!

2010-05-12T22:42:00.001+03:00

Det känns enormt roligt att ha kunnat flytta hem igen efter dryga två månaders exil. Jag hade mängder med planer för vad jag skulle hinna med under den tiden, men det blev som vanligt inte som jag tänkt mig. Tillbaka på hemmaplan känns det plötsligt som om stickinspirationen vaknar, det är nog den vackra lägenheten och känslan av ro som bidrar. Här finns visserligen en hel del kvar att göra innan vi får sätta punkt för renoveringsskedet, men det är ändå småsaker och jag borde börja få lite ledig tid över under kvällarna igen.

Det finns många orsaker att fira och åtminstone vi har kommit fram till att det är bäst att ta till vara så många av dem som möjligt för att göra livet roligare. En annan orsak att fira närmar ju också sig, varje dag fortsätter ni besökare att troget titta in här, fast jag varit så inaktiv. Nu har jag skaffat vinst till den utlottning jag kommer att ha vid 10 000 besökare, när det närmar sig skall jag berätta mera.

Jag tänkte avsluta detta korta “livstecken” med att visa den vackra bukett vi fick i hemflyttningsgåva av nära släktingar. Tack M & J, visst blir pionerna underbara när de slår ut, hela köket doftar som en junikväll!

Syslöjd och träslöjd

2010-04-19T22:02:00.001+03:00

I veckoslutet fick jag äntligen tid att ta fram symaskinen. Ett delmoment i hela rörrenoveringen är förstås att passa på att fixa till vissa saker i inredningen som jag inte varit helt nöjd med hittills. I soffan brukar det ligga några prydnadskuddar som numera är allt annat än prydnader efter lång tids hård användning. Därför skall de få nya överdrag!

Jag hittade ett trevligt, marthastewartgrönt tyg med stadig linnekaraktär som jag tror kommer att passa bra. Mina hantverksböcker har ju varit oåtkomliga sedan flytten och i samband med att vi var i bostaden och byggde på köksgolvet bröt jag mig in i bokhyllan och lyckades få ut boken Sewing Edges and Corners av Lisa Lee. Till den här kudden blev det “Turkish corners”, en teknik för hörnen som jag inte provat på tidigare. Förstås lyckades jag fotografera det hörn som inte blev riktigt symmetriskt. Tanken är att dynan ännu skall få lite extra dekor, den får jag visa upp när jag hunnit så långt.

Det jag insåg när jag tittade in på bloggen var att jag snart haft 10 000 besökare! Det känns ganska otroligt, att så många tittat in här på sidan. Det måste ju firas som det sig bör, och jag har planer på att ordna en liten utlottning. Jag måste bara först ta reda på hur man gör =)

Till sist en bild på det andra hantverket vi arbetat med i veckoslutet (köksgolvet), kul att jobba lite med “träslöjd” också!

Det som göms i snö…

2010-04-11T22:06:00.001+03:00

I dag har jag hunnit sitta ett tag och sticka i vårsolen, vilken energikick man får av ljuset och värmen! Men vårsolen har en baksida… Precis som med smutsiga fönster och damm i knutarna fick den mig även att se det egentliga innehållet i handarbetskorgen – allt jag tänkte att jag skulle hinna med men som inte blivit av. Jag trodde jag skulle ha tid att hantverka hela tiden under exilen, men som med de flesta storartade planer så överlever de inte kontakt med verkligheten. Jag listade de projekt jag har med mig och som jag utan vidare hade räknat med att få klara, med början från det stickade.

Ishbel (som jag visserligen började på först efter flytten)
Randiga sockor åt maken
Torgvantar

Eftersom jag trodde att tiden skulle bli lång, tog jag även med följande halvfärdiga syprojekt:

Prydnadskudde
Grytvantar
Gammaldags dynvar

Nu har mer än halva tiden gått och inte ett enda är färdigt! Jag tycker överlag att det känns illa att ha halvfärdiga projekt liggandes, speciellt när de inte går framåt. De blir som ett dåligt samvete som ligger och gnager i handarbetskorgen. Därför ska jag nu göra ett försök att få åtminstone hälften av punkterna ovan klara tills vi flyttar hem igen. Som en vårstädning av handarbetskorgen och ett led i förberedelserna för flytten. Och väl hemma har jag tänkt ta i tu med inredningen av mitt hantverksskåp, så nu ska jag fortsätta kvällen med att surfa runt och samla idéer!

Mary Olkis fina spetsar och mina mindre lyckade…

2010-04-01T11:56:00.001+03:00

Jag har i samband med renoveringen funderat på hur man kan uppdatera inredningen lite och ett sätt skulle vara att tillverka en ny filt att ha i vår soffa. Jag har funderat på olika alternativ: Stickat eller virkat? Eller kanske både och? Jag har sökt på nätet efter olika mönster för att få inspiration, och insett att jag först vill ta en titt bakåt i tiden för att få en bättre inblick i traditionella filtar och sängtäcken. Jag gick till biblioteket och hittade dessa två intressanta böcker av Mary Olki.

Olki är en av Finlands mest kända författare till böcker om handarbete. De första böckerna publicerades under 1920-talet och är fortfarande mycket populära. Det hon ofta gjorde var att undersöka olika museers textilsamlingar och byggde därefter sina mönster på de gamla hantverkstraditionerna. Dessa två böcker innehåller mönster till virkade sängtäcken och man blir minst sagt inspirerad att ta fram virknålen när man ser bilderna. Sängtäcket ovan som bildar det vackra stjärnmönstret måste jag försöka mig på någon gång!

Jag har fått en hel del idéer genom att titta i böckerna, fast jag ändå kommit fram till att det nog måste bli en stickad filt för mjukhetens skull. Det skulle säkert gå bra att sticka fyrkantiga bitar i stil med de på bilden nedan, för att få ett mer lätthanterligt arbete.

För övrigt kommer jag och Ishbel inte överens. Jag hade missat att jag gjort ytterligare ett fel i en av de första mönsterraderna. Resultatet var att problemet fortplantade sig och när jag hade kommit halvvägs i spetskanten var det bara att inse sig besegrad och riva upp. Och när jag kommit så långt som till felet hade jag helt tappat bort mig i mönstret och fick riva upp resten också. Så nu får jag börja från början med spetsdelen. Nåja, ska man se nåt positivt i det hela hade jag nu möjlighet att byta till lite tunnare stickor för att få bättre fasthet i spetsen, jag var inte helt nöjd med hur den såg ut när jag använde stickor nr 4.

Jag som tyckte att jag var så noga med att följa mönstret och dubbelkolla att det inte blivit fel, ändå gick det galet. Hur gör ni andra, river ni också upp med jämna mellanrum eller finns det några knep att ta till för att slippa sticka samma sjal många gånger innan den är klar??

Det är inte så roligt…

2010-03-23T20:49:00.001+02:00

…att riva upp flera varv på en sjal när man har flera hundra maskor per varv. Nu har jag kommit så långt i min sjalstickarkarriär att jag lyckats göra ett besvärligt fel som jag upptäckte först fyra varv senare. Blä!

För att fokusera på något positivare tänkte jag visa ett par bilder av grejs jag köpte på hantverksmässan i veckoslutet. Tovningsullen ska så småningom bli dekoration i nyrenoverade lägenheten. Sjalgarnet dök upp till nedsatt pris, så jag måste ju bara! Det är en handfärgad ylle-silkeblandning som är så mjuk så mjuk. Nu när jag blivit biten av sjalflugan är det bra att ha lite garn på lager.

När jag tittar på bilderna inser jag att jag tydligen hamnat i en lila period. Det är ju lite ovanligt att det är färgade garner och fibrer som hamnat i shoppingväskan, jag som vanligen väljer naturfärger.

Det är så roligt!

2010-03-18T22:24:00.001+02:00

Jag har de två senaste kvällarna inlett Ishbel-projektet och jag måste bara säga att det är enormt roligt! Garnet beter sig hittills perfekt, jag börjar förstå hur en sjals konstruktion fungerar och jag kan inte lägga ifrån mig arbetet.

Ett ytterligare plus är att detta av någon orsak fått igång resten av min inspiration, så nu vet jag inte hur jag ska få tiden att räcka till för allt jag vill göra. Jag har tänkt besöka den stora antik- och hantverksmässan som hålls här i veckoslutet för att skaffa lite material. Risken är väl att man kommer hem med mer än man egentligen tänkt sig när man är på det här humöret!

Rundsjalen klar

2010-03-14T20:32:00.001+02:00

Flyttpackandet blev lite osammanhängande, framför allt då jag trodde att jag ännu under ett par dagars tid skulle ha möjlighet att komma åt de saker vi lämnat kvar i lägenheten. Därför tog jag bara med mig de stickprojekt som var på gång, samt några slumpmässiga garner. Men byggkillarna förseglade genast rummen, så jag får vackert vänta på att komma åt mönsterböcker och garner tills det värsta dammandet är över.

Då fanns det inget annat att göra än att sticka klart de halvfärdiga projekt jag har med mig. Det första som blivit klart är rundsjalen. Den är inte helt så som jag tänkt mig, den töjer ut för mycket trots att jag tyckte den verkade lagom spänstig från början. Jag måste skaffa en nål eller brosch att samla ihop den med i halsen så jag inte fryser. Trots att det är vackert vårvinterväder om dagarna är blåsten fortfarande bitande kall. Sedan veckar den sig inte riktigt så snyggt som jag hade hoppats, men med lite pysslande får man den att se riktigt skaplig ut. Bilden nedan är totalt intetsägande, ljuset gjorde att vecken på bildens vänstra sida inte syns alls. Men ni får i alla fall en ungefärlig uppfattning om hur den ser ut i användning.

Nu har jag också köpt ett Ishbel-mönster, jag ser verkligen fram emot att börja med min första “riktiga” sjal! Jag hade ändå tur med packandet på så vis att jag slängde med påsen med garner jag köpt under arbetsresan, så nu har jag både stickor och garn tillgängliga.

Flyttkaos

2010-03-03T21:08:00.001+02:00

Vilken månad vi haft! Först min blindtarmsinflammation med en seg komplikation, sedan fem dagar arbetsresa och direkt efter det (senaste veckoslut) flyttade vi till en tillfällig adress på grund av stambytet som pågår i vårt hus. Så nu känner man sig allt rätt mör både till kropp och själ!

Det intressanta med flytten är att vi (åtminstone försökt) ta med endast det mest nödvändiga då det ändå bara är två månaders exil. Det blir att leva enkelt och spartanskt, men jag har tänkt som så att det här är ett ypperligt tillfälle för reflektion, hantverk och konstruktiv tidsanvändning. Speciellt när vi inte har fungerande internetanslutning för båda datorerna åt gången… Nu har jag funderat på en mängd olika projekt som kunde vara kul att slutföra eller påbörja. Men eftersom jag hittills varit så totalt slut om kvällarna har det inte blivit mycket av de ädla intentionerna, därför tänkte jag passa på att visa upp en inspirationskälla jag fick i julklapp av maken.

Jag har äntligen fått min 220 Aran stitches and patterns! Nu vågar jag väl äntligen börja med den slutgiltiga designen till den flätstickade kofta i lokalproducerad ull som jag så länge ordat om. (Jag hade någon märklig föreställning om att jag måste hitta den perfekta flätkombinationen före jag skulle kunna börja med mönstret…)

Om boken kan i allmänhet sägas att den är tydlig och välstrukturerad. Mönstren är indelade enligt hur många maskor som krävs och i slutet av boken finns den del jag tyckte gav mig mest behållning, förslag på hur man kan kombinera de olika flätorna och utfyllnadsmönstren. Nu återstår bara att fundera ut hur jag skall kunna få ut denna och några andra mönsterböcker som för tillfället är inlåsta i ett igenbommat och igentejpat rum på vår riktiga adress…

Garnshopping

2010-02-21T14:21:00.005+02:00

Nu tänkte jag försöka blogga medan jag är på arbetsresa, vilket innebär att jag inte kan använda live writern så håll till godo med den lägre estetiska standarden =)

Jag vet inte om det berodde på att det var ruskigt kallt och snöoväder i går, men jag tappade helt kontrollen i de lokala garnbutikerna och köpte mig tre härvor garn. Det var så mysigt att gå in i butikerna och värma händerna i de mjuka garnen och medan jag stod och klämde fick jag en massa idéer. Nu skall det stickas sjalar!

De två naturfärgade härvorna längst uppe i inlägget var de första jag köpte. Jag fick en vision om en trekantssjal med ett spetsmönster som finns i A second treasury of knitting patterns. Det är kanske inte helt smart att börja med att skapa ett eget sjalmönster, men då jag inte riktigt hittat något färdigt som jag vill ha är det väl bara att göra bättre själv.

Innan rundan på stan var avklarad hann jag in i ytterligare två garnbutiker. I den ena stod jag emot frestelsen att köpa Drops Kid-silk, men när det i den andra butiken fanns detta ljuvliga baby-alpaca garn på rea måste jag bara slå till. Tyvärr kommer färgen inte riktigt till sin rätt på bilden, egentligen är garnet mer mellanstark petroleum med grön skiftning. Typ. Bara jag hittar ett lämpligt mönster skall det bli en halsduk eller sjal till våren. Om det här vädret fortsätter lär jag ju till och med hinna få den klar innan det blir aktuellt att använda den...

Vetepapegoja

2010-02-07T20:16:00.001+02:00

Här blev det för en gångs skull lite ofrivillig tystnad i bloggen. Jag råkade ut för blindtarmsinflammation för en dryg vecka sedan, så jag har legat lågt sedan jag kom hem från sjukhuset.

När orken inte är på topp passar det bra att blogga om den andra handgjorda julklappen jag gav bort i julas. Maken förärades med denna vetepapegoja, som efter ett par minuter i micron är varm och rolig på stela axlar. Jag har tidigare sett varianter av vetedynor som sett ut som katter eller andra djur, men eftersom vi har ett internt skämt om en papegoja på axeln tyckte jag att en sådan skulle passa perfekt!

Mönstret hittade jag på själv. Kroppen består av två likadana hopsydda delar i rött sammetsaktigt tyg. De är klippta som en hästsko och den ena ändan är en aning större för att fungera som huvud. Sedan sydde jag separata vingar och stjärtfjädrar samt ben och näbb. Dessa är fyllda med bomull medan kroppens innanmäte består av ekologiska vetekorn. Till sist broderade jag på ögon och lite lite färg på den ena vingspetsen.

Gojan blev riktigt sympatisk tycker jag, samtidigt känns det rysligt att lägga in den i micron då den med stora ögon tittar tillbaka på en genom ugnsglaset… Stackarn!

Rundsjal på gång

2010-01-25T23:39:00.001+02:00

Rundsjalar (eller vad man nu skall kalla dem på svenska) ser ju sköna ut i vinterkylan och skulle passa perfekt med min vinterrock. Som vanligt är jag för kräsen när det gäller modebutikernas utbud av stickade accessoarer, så jag blir tvungen att svänga ihop en själv (synd om mig eller hur?) Jag hittade en hel del inspiration på nätet och fastnade speciellt för dessa två bilder.

Jag skrev tidigare om ett mycket tjockt garn som jag köpte på en julmarknad och som jag tänkt använda till en rundsjal. Det var tyvärr för bastant för att jag skulle kunna sticka flätor som på bilderna ovan, men helt vanlig rätstickning blir också fint. Om jag gör en till skulle det vara kul att pröva ett mer poröst garn, som det Sublime Organic Merino Wool dk jag stickade en väst av för ett år sedan.

Jag fick ett par Knitpro-stickor nr 10 i julklapp och jag måste säga att kvaliteten var en mycket positiv överraskning. Före jag fick dem hade jag ingen aning om hur trästickorna skulle kännas, levde i någon sorts tro att de var mer eller mindre obehandlade och lite sträva. Åtminstone i den här storleken är de ganska tunga och blankpolerade, mycket trevliga att hålla i. Enda minuset är att spetsarna är lite för vassa, jag kan bara sticka ett par varv åt gången eftersom mina fingrar blir så ömma. Samtidigt antar jag att det också har att göra med det grova garnet, då det kräver mer krafttag än vanligt. Trots det kan jag ändå konstatera att träspetsar absolut är ett alternativ i framtiden när jag vill utöka min samling!

Pannband med traditionellt mönster

2010-01-18T22:47:00.001+02:00

Det är lite tråkigt att blogga inför jul, speciellt då potentionella gåvomottagare tenderar att läsa vad man skriver. Det leder till hemlighetsmakeri och ett intryck av att bloggaren inte hantverkar alls.

Nu när presenterna för länge sedan är öppnade kan jag passa på att visa vilka mjuka klappar som producerades i år. Den första i raden är detta pannband som var en gåva till min mor. Hon har länge pratat om att hon skulle behöva ett pannband för vinterpromenader som täcker öronen men som inte kliar. Lösningen på det problemet finns tack och lov nära till hands både i egna garnskåpet och i butiken.

Jag använde Novitas vita cloud-garn som är en blandning av 65 % ull och 35 % bambu. Randningen i mitten var samma garn men i beige och de röda mönstren är ett Marks och kattens-garn jag köpte på en jobbresa (tyvärr har jag slängt etiketten utan att titta efter närmare information). Mönstret skapade jag själv och min far mätte i smyg upp det gamla pannbandet mor haft och gav mig måtten. Mönsterslingan är hämtad från de traditionella vantar jag skrivit om för länge sedan och jag tyckte den kunde passa bra som bård.

När hela stycket var klart fäste jag sidorna i varandra enligt en beskrivning “masksy öppna maskor mot avmaskade” på sid 104 i min upplaga av Bonniers stora bok om stickning, fungerar i praktiken som när man syr ihop tårna på sockor.

Lite spännande var det att se om bandet skulle vara i rätt storlek då jag inte haft möjlighet att prova det på mottagaren, men det lär sitta bra och framför allt så sticks det inte!

Nyårskrönika i efterhand

2010-01-10T23:17:00.001+02:00

Det nya året har redan pågått ett bra tag, men det är först nu som jag hoppat på tåget. Jag drog på mig en rejäl förkylning på självaste nyårsafton och har legat nedbäddad sedan dess, först nu börjar jag vara redo för nya tag igen.

Det gångna året har varit präglat av lite lägre energi. Mitt stickande har sedan hösten varit ganska oinspirerat och jag har inte kommit vidare med några större projekt trots att jag nog påbörjat dem. Orsaken står att finna i att min hälsa äntligen stabiliserats, vilket har gjort att jag i stället för att sitta hemma och sticka kastat mig ut i “riktiga” livet igen med full fart!

Samtidigt har jag noterat att jag inte varit ensam om att haft minskad “stickdrive” under hösten. Några av de bloggar jag brukat läsa har till och med satt lapp på luckan med motiveringen att de inte längre känner någon lust att sticka.

Så illa ska det inte bli här, jag siktar på att få ihop ett inlägg i veckan ungefär under 2010. Mycket av min tid kommer att förbrukas av ett stort jobbprojekt som skall bli färdigt till hösten, och jag har beslutat mig för att acceptera att det blir mindre tid över för annat tills dess. Stickglädjen som tidvis varit borta helt börjar nu i sakta mak återvända, och för att den ska stanna kvar är mitt mål att vara lyhörd för vad som är rimligt när det gäller stickprojekt detta år. Framför allt ska de vara roliga och inte av en sådan karaktär att de måste vara klara något visst datum. Samla lite fina garn för kommande projekt kan ju inte heller vara helt fel =)

Den senaste tiden har jag haft den trevliga möjligheten att hinna fundera på framtiden, vad jag vill uppnå och hur jag skall arbeta vidare för att nå målen. Även bloggen har fått sig en utvärdering. Förhoppningsvis leder detta till ett bättre innehåll och en klarare linje för vad jag vill med mitt skrivande här. Det blir lite lättare att blogga när jag har någon sorts ramar som stöder tanken.

Jag vill till sist passa på att tacka er för att ni fortsätter att titta in här fast aktiviteten inte alltid är vad den borde. Jag känner mig lika förvånad varje gång jag tittar in och ser hur många som besökt min lilla skrivhörna på nätet. Med några enkla tulpaner vill jag tacka er för det gångna året och ge en liten försmak av våren!

God jul!

2009-12-24T13:03:00.004+02:00

Med en bild av årets julkortsdesign vill jag önska alla er läsare en god jul och ett gott nytt år. Hoppas ni får en lugn och skön helg!

Julmarknadsgarn

2009-12-21T00:12:00.001+02:00

I vår stad ordnas alltid en julmarknad under adventsveckosluten. Utbudet är hantverksbetonat och jag kunde ju självklart inte hållas därifrån. En av försäljarna hade ett häftigt yllegarn som jag föll för. Jag var duktig och lät bli att köpa det den första gången jag såg det, men återvände ett par veckoslut senare och då fanns det fortfarande kvar!

Det är svårt att se tjockleken på bilden, men jag konstaterade att garnet var lika grovt som en sticka nr 5½. Första gången jag höll i garnet kunde jag inte komma på vad jag skulle göra av det, därav inget köpbeslut. När jag hunnit hem hade tankarna hunnit mogna lite och då insåg jag vilken mysig rundsjal ( är det “cowl” på svenska?) det skulle kunna bli. Så det blev en ny marknadsrunda ett par veckor senare. Glad i hågen kom jag hem och tog fram de största stickorna jag hade, men 5½ var allt för tunna. Provlappen blev ungefär lika smidig som en planka.

Tursamt nog dök min yngste svåger upp och undrade vad jag önskar mig i julklapp. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom lite på traven så jag beställde i kväll Knitpro-stickspetsar i storlek nr 9 från Garnstugan. Har vi riktigt tur hinner de fram innan vi åker iväg för att fira jul med familjen!

Retroinspirerade sockor

2009-12-08T23:18:00.001+02:00

Nu får jag försöka skärpa mig. De här sockorna har varit klara i ett par veckor redan och jag har ändå inte kommit mig för att notera dem på bloggen. Jag får väl skylla på att det är fortsatt fullt upp, så det finns inte så mycket tid över för stickande.

Sockorna är gjorda i enklast och hållbarast möjliga garn, Novitas sju bröder. Garnet är ju inte direkt mysigt att sticka i då det är rätt grovt, men resultatet brukar hålla länge. Färgerna är mellangrått, gult och chokladbrunt och inspirationen kommer från ett fotografi från sent 70-tal.

Egentligen var det meningen att jag skulle sticka ett par sockor åt maken, men när jag kommit en bit på skaftet insåg jag att de var för smala för honom. Så går det när man inte mäter först, men samtidigt gör det inget för nu fick ju jag mig ett par nya sockor! Som tur var finns det mycket kvar av garnet, så det skall nog räcka till ett par sockor åt maken också.

Återvunna ljus steg för steg

2009-11-30T23:22:00.001+02:00

Jag tycker det är trevligt med tända ljus i novembermörkret, och en följd av detta är en mängd ljusstumpar och stearinrester som blir över. Efter att ha undersökt saken hittade jag ett flertal olika beskrivningar på nätet av hur man återvinner ljusstumpar. I söndags hade jag lite tid över och hann prova denna riktigt roliga sysselsättning. Den tar inte särskilt lång tid heller, själva smältandet och stöpandet tog ca 15 minuter, sen tog det ungefär ett par timmar innan ljusen hade stelnat. Jag använde ett kärl och en sked som i fortsättningen bara används till ljustillverkning. Nog får man bort stearinet, men jag tycker det känns bäst att inte ha stearin i matlagningskärl, det är ju ändå frågan om en icke-ätbar produkt.

Som den bloggare man är skulle processen förstås dokumenteras, här kommer instruktioner steg för steg. Ljuset i bilderna kunde säkert vara bättre, men det här är så bra det blev en regnig kväll i november.

1. Tillbehör: du behöver ljusstumpar och stearinrester, ett kärl att smälta dem i, sked, formar, veke, fäste för veken, sax, matolja och eventuellt en strumpsticka/annan motsvarande pinne att fästa vekarna i. Veke och metallhållare finns att köpa på de flesta hobbybutiker och självklart på nätet.

2. Fäst veken i den lilla metallplattan som skall hålla veken mot bottnen av formen. Jag klippte en 5 cm lång veke som jag knöt fast i strumpstickan så att veken skulle hållas rak när jag hällde stearinet i formen. Olja formarna med matolja om du vill kunna ta bort ljuset ur formen. I dessa gamla kakformar behövdes ca ½ matsked för att få ljuset att lossna.

3. Ta bort så mycket av den brända veken som möjligt. Lägg ljusstumparna i kärlet och placera kärlet i vattenbad. Se till att inget vatten hamnar tillsammans med stearinet. Starta värmen och följ med hur stumparna börjar smälta.

4. Stumparna smälter rätt fort när de väl kommer igång. Ta skeden och fiska upp de gamla vekarna ur stearinet. Om det lossat sotflagor från vekarna kan man försöka ta bort dem på samma gång.

5. Lägg ett papper under ljusformarna för att skydda arbetsytan. Doppa veken i den smälta stearinen så den blir ordentligt indränkt och låt stelna. Doppa metallplattan på nytt i stearin och fäst den mitt i ljusformen. Med så här små ljus hölls veken upprätt också utan hjälpsticka efter att den stelnat av stearinet. Häll sedan försiktigt det smälta stearinet i formarna. Spara det stearin som blir över.

6. Låt stearinet stelna ungefär en timme. När stearinet stelnar bildas en liten fördjupning i området runt veken. Värm på nytt upp det stearin som blev över och häll över ljuset. Se till att få det nya lagret att nå ända ut i kanten, som ni ser blir det annars en extra kant på ljuset. Kan ju i och för sig vara trevligt om man är ute efter den effekten. När det andra lagret stelnat kan man försiktigt lossa formen och plocka ut ljuset. Kom i håg att bränna ljusen på eldsäkert underlag!

Slutsatser:

Jag räknade ut att veke och hållare kostade 20 cent per ljus. Ett vanligt värmeljus kostar här mellan 5 och 7 cent styck, så man vinner ju inget rent ekonomiskt på att göra egna. Det skall också sägas att det går säkert att få ner materialpriset om man köper större mängder från den billigaste tänkbara butiken. Det går också att köpa stearin om man inte har tillräckligt med ljusstumpar, då stiger självfallet kostnaderna. Jag köpte också för tjock veke, till så här små ljus hade det varit bäst med den tjocklek som vanliga värmeljus har. Är veken för tjock brinner ljuset för snabbt och med för stor låga. Som form kan man använda nästan vad som helst. Gamla kaffekoppar, glasburkar, snäckskal eller annat icke brännbart material om du vill bränna ljuset i kärlet. Om du bara behöver en löstagbar form kan exempelvis joghurtburkar eller andra engångskärl i plast fungera. Kom bara i håg att olja burken, annars får du inte loss ljuset!

Improvisationsstickning och mönsterfynd

2009-11-22T23:37:00.001+02:00

Senaste vecka var det efter ett längre uppehåll dags för arbetsresa. För att ha något att sticka på valde jag att ta med ett brungrått Novita alpacagarn som skall bli ett par torgvantar. Men fast jag nog hade tid att sticka om kvällarna kom jag inte längre än så här.

Orsaken var att jag inte hade räknat ut något mönster på förhand, så jag har två gånger rivit upp hela mudden, ena gången för att resåren inte blev snygg och den andra för att jag märkte att jag hade allt för många maskor när jag började med själva handen. Trots att garnet är tunt och jag stickar med stickor nr 2,5 blir resultatet mycket töjbart, maskantalet var mindre än på de grå fingervantarna – ändå blev handen ett par centimeter för vid!

Handens ovansida skall få ett mönster med olika långa ränder som samtidigt bildar ränder tvärs över handen. (Svårt att beskriva, ni får se vad jag menar när jag kommit längre).

För övrigt har jag hittat mönstret till en kofta som jag tror jag skall försöka ge mig i kast med under vintern. Jag har länge tänkt lära mig sticka tröjor med ok, och när jag bläddrade genom mönster på Garnstudios sidor häromkvällen hittade jag en toppenkandidat.

Äntligen har jag hittat ett mönster med precis så snyggt ok som jag vill ha! Enligt mönstret skall det vara glittergarn i inblandat också, men jag tror jag håller mig till lite mer vardagsnära toner. Sockorna ser inte helt tokiga ut de heller, skulle vara snyggt att göra dem lite längre, så att den dekorativa kanten syns om man har dem i ett par läderstövlar. Enda problemet är att de garn jag ursprungligen tänkt använda till tröjan är allt för grova för mönstret. Stackars mig, jag blir väl tvungen att köpa nytt garn då…=)

Grå vintagevantar 2

2009-11-12T22:33:00.001+02:00

Det andra paret grå fingervantar är nu färdiga och jag postade dem till beställaren i morse. Jag har inte haft möjlighet att prova om de passar på henne eller inte, så det blir lite spännande att höra. Det enda mått jag haft att utgå från är en jämförelse mellan storleken på våra händer vi gjorde medan jag ännu arbetade med mina egna.

Fortfarande roligt mönster att sticka och de är snygga när de används. Jag använde samma garn och stickstorlek som till det första paret för att alls kunna ha koll på storleken.

Det jag tänkt mig som nästa projekt blir ett par sockor åt maken, så han kan värma fötterna när han traskar omkring här hemma. Nästa vecka blir det dessutom arbetsresa för min del, så jag borde starta upp något mindre projekt att ta med mig också. Ser verkligen fram emot lite besök i de lokala garnbutikerna därborta!

I maklig takt mot midvinter

2009-11-05T20:27:00.001+02:00

Allt går så långsamt för tillfället. Kanske är det inte bara jag som känner likadant, många bekanta beklagar sig över trötthet och jag har sett att flera bloggare satt lapp på luckan under den senaste månaden. När mycket energi går åt till att orka med resten av livet och mörkret ute blir det inte så mycket kvar för stickandet.

Flätstickade koftan vill inte ge med sig, så jag har beslutat att sätta mönsterritandet på hyllan ett tag och inte forcera kreativiteten. I stället satsar jag på enkla saker som inte kräver så mycket tänk. Detta sockpar har jag jobbat med sedan oktober månads början, och fortfarande är de inte färdiga. Nu när det andra paret grå vantar är klara ska jag sticka klart sockorna, sen har jag lovat sticka ett par åt maken också.

Första ordentliga snöfallet kom här i dag, och på jobbet börjar jag märka att vintern gör sig påmind genom den låga inomhustemperaturen som ingen teknikmänska i världen lyckas få justerad. Därför kunde inte hålla mig från att köpa Novita alpaca i beige när jag gick förbi ett ställe som hade rea. Jag skall sticka ett par torgvantar för inomhusbruk åt mig så jag inte behöver frysa så rysligt om händerna framöver…

Frusna idéer

2009-10-27T22:00:00.001+02:00

I bland verkar huvud och hand inte samarbeta riktigt, som om kontakten däremellan frusit till. Jag har en längre period haft många olika designidéer och det kan räcka med att titta på ett garnnystan för att jag skall få en bild av något jag vill sticka i huvudet. Så tar jag fram penna och papper…och så händer inget.

Jag kan inte begripa, det är helt omöjligt att nedteckna visionerna! Och det gör mig så frustrerad. Alla vackra tröjor och projekt som flyter på där i tankarna och är så fina, och så går det inte att fånga dem i ett mönster. Exempelvis har jag försökt upprepade gånger med mönstret till den vita flätstickade koftan, men när jag sitter där och skall rita och räkna förblir papperet tomt eller så är resultatet en suddig skiss som jag inte är nöjd med.

Det värsta är, snart har jag stickat klart beställningsvantarna och efter det har jag inget projekt på gång! (Nåja, sockor kan man förstås alltid sticka, men något lite större hade jag tänkt mig)

I väntan på att mönsterritandet skall börja fungera igen tittar jag in på olika bloggar och gläds åt andras skaparglädje. Jag kan till exempel tipsa om min byteskompis i Garn och choklad 2. Sanna har trevliga projekt på gång på sin blogg, definitivt värt ett besök!

Att förverkliga sina drömmar

2009-10-19T22:24:00.001+03:00

Det måste vara åtminstone ett år sedan jag hittade sidor om tvåltillverkning på nätet. Sedan dess har jag gått och drömt om att få pröva på att göra kallrörd tvål jag också. Men alltid har det kommit något emellan.

Det är nog svårt, man behöver konstiga ingredienser, jag har inte alla redskap, var ska jag arbeta rent konkret. Det finns många ursäkter för att inte förverkliga det man vill göra. Efter att ha konstaterat poängerna ovan fortsatte jag att surfa på tvåltillverkningssidor och önska att jag skulle få prova på.

Men till sist fick jag till en spark i egen ända. Det är bara jag själv som kan se till att jag får göra roliga saker här i livet, och det är bara jag som kan förverkliga mina drömmar. Hur kul är det att sitta på ålderns höst och ångra allt man inte gjort? Nu var det dags att tillverka tvål.

Jag besökte mina föräldrar för en dryg vecka sedan och mor blev en aning uppgiven när hon hörde mina planer. Men ur gömmorna letades gamla kärl fram och efter en runda på ett par loppisar hittade jag en gammal stavmixer för 3 euro. Utöver det inhandlade jag en digital våg samt termometer och ingredienser.

Receptet jag följde finns på livsstilsprogrammet Strömsös webbsidor, utöver det dubbelkollade jag processen med ett par olika nätsidor. Jag hade tänkt göra en fin och instruktiv bildserie, men eftersom processen krävde båda händerna och jag helt gick upp i arbetet blev det inga fotografier tagna. Det gör inget, för jag tror definitivt att jag skall försöka mig på tvåltillverkning igen! Då med fotograf så jag kan jobba.

Nu ligger de och mognar, mina alldeles hemgjorda tvålar. Ska bli spännande att se om de kommer att fungera. Jag måste vänta 4-6 veckor innan jag vet, eftersom processen tar så lång tid i anspråk. Men fast de inte skulle gå att använda är jag ändå glad, för jag kom mig för, och det känns bra!

Garn och choklad-paketet framme!

2009-10-14T22:41:00.001+03:00

Efter en lång och tröttsam dag blev jag verkligen glad när jag fått ett spännande paket på posten. Det kom från Christina som deltog i garn och choklad 2-bytet. Härliga choklader och framför allt, ett helt otroligt garn! Tusen tack, du har verkligen gjort ett bra val!

Jag har aldrig tidigare stött på märket, Shoppel Wolle heter det och är tydligen tyskt. Det härliga blå garnet är en blandning av 75% ylle och 25% nylon, enligt etiketten skall man kunna både sticka tröjor och sockor av detta. Själv blev jag sugen på att sticka en sjal! Garnet är mjukt och har härliga färgväxlingar, undrar hur det beter sig när man stickar?

Mitt eget bytespaket är ihopplockat och i morgon har jag tid att ta en vända via posten. Det blev lite försenat då ohälsan var framme igen. Tyvärr får jag ju inte knapra i mig chokladen på ett tag på grund av detta, men jag har nu två ytterligare orsaker till att se fram emot att kunna äta normalt igen…

Nya stickor och fler provlappar

2009-10-07T22:43:00.001+03:00

När jag fyllde jämnt för ett tag sedan fick jag en slant i gåva av mina rara gudföräldrar. Jag insåg genast att en bra användning för pengarna skulle vara rundstickor med utbytbara delar som jag länge drömt om.

För ett tag sedan slog jag till, det blev Knitpro-stickor i metall i storlekarna 3, 3½ och 4. Kablarna är 60 och 80 cm långa. Jag är ovan med att använda trästickor, och velade länge av och an om jag skulle försöka med sådana. Jag kom ändå fram till att jag vill känna på trästickorna i verkligheten först och därför blev det den gamla välkända metallen. Så här långt är jag verkligen nöjd, sköna att sticka med och så känns det ju så lyxigt! De utbytbara delarna passar också bra i min filosofi om att skaffa så lite onödiga saker som möjligt.

På tal om att skaffa onödiga saker så slank ett nystan Novita Cloud Luxus med samtidigt som jag köpte garn till min byteskompis i Garn och choklad-bytet. I morgon ska chokladen inhandlas och så kan paketet med god tur åka iväg före veckoslutet. Det här mörkt hallonröda garnet är samma jag använde till mössorna jag stickade i vintras. Trevligt att sticka i och färgen var så glad (dock inte på bilden, börjar vara den årstiden när ljuset är bra bara vissa timmar på dygnet – vilket inte sammanfaller med den tid jag är hemmavid…). En kofta med olika annorlunda flätor skulle ju vara kul, så här är ett försök på “banjo cable” ur A Second Treasury of Knitting Patterns. Kanske inte helt optimal, men det gör inget då det är så kul att pröva sig fram.

G:s försenade födelsedagstårta

2009-10-04T17:49:00.001+03:00

I går fick jag möjlighet att på nytt ge mig i kast med tårtdekorationer. G som fyllt år för ett tag sedan hade av olika orsaker inte fått en ordentlig födelsedagstårta, men nu var det dags. Tyvärr blev bilderna lite tråkiga på grund av det grå höstljuset.

Den förra (och första) tårtan dekorerad med sugarpaste blev rätt enkel eftersom jag närmast ville testa hur de olika materialen fungerar. Nu var jag lite modigare och försökte mig på att göra även sugarpasten man täcker tårtan med själv samt en lite mer avancerad dekor. En annan orsak till att göra sugarpasten själv är att jag inte känner till någon butik i närheten som säljer sådant. Däremot har jag hittat flera nätbutiker, som troligen lär få mig som kund inom en nära framtid… En annan fördel med den hemgjorda sugarpasten var att den smakade mycket bättre än den köpta, i alla fall det märket jag senast testade hade en rätt unken smak.

Det jag verkligen vill skaffa mig är bättre livsmedelsfärger. Den röda och gröna jag hade hemma från tidigare var allt för utspädda för att riktigt fungera. När jag blev tvungen att använda närmare en tesked färg för att få rätt kulör på massan ledde det samtidigt till att den blev för lös i konsistensen. Jag skall också passa på att skaffa lite redskap för att kunna göra lika fina blommor som exempelvis Cickan.

Jag använde en helt vanligt tårtbotten som jag delade i tre delar. Fyllningen bestod av skivade jordgubbar och vitchoklad och limefluff. Tårtan spacklades med cream cheese frosting och utanpå lade jag sugarpasten. Tydligen kallas dekorationstypen “explosionstårta”, vilket syftar till de uppfläkta kanterna och det att man kan lägga ytterligare dekoration i mitten för att förstärka intrycket av att dekoren sprängt upp ett hål mitt i kakan. Min blev en ganska stillsam explosion, jag fick ta vad jag hade i dekorväg och då blev det mer som en blomma i stället. Flowerpower?

Grå vintagevantar

2009-09-29T22:33:00.001+03:00

De grå vintagevantarna är äntligen klara och jag har till och med haft möjlighet att använda dem då det var bara några plusgrader i morse. Jag är nöjd med resultatet, trevligt mönster och roliga att sticka.

Kort fakta: mönster “gula fingervantar” ur boken Stickat året runt, Lindqvists förlag, Stockholm 1949. Stickor 2,5 och garnet köptes i en omärkt härva på en lokal hantverksbod. Antar att det är finsk fårull, kamgarn.

Det som var speciellt bra med detta mönster var att få prova sticka tumkilar, det har jag inte tidigare gjort. Vantarna blev mycket bekvämare att använda och så ser det lite proffsigare ut. Det roliga är att jag får sticka ett par till, en vän som såg mitt arbete beställde ett par åt sig själv.

Det enda jag inte riktigt lyckades med var skarvarna mellan själva handen och fingrarna. Hur jag än försökte blev det ändå små hål som stör mig. Någon av er som har tips på vad man ska göra för att minimera dem?

Provlappar på gång

2009-09-23T20:29:00.001+03:00

För tillfället stickar jag inte på något större plagg, och det känns ju lite tråkigt. Jag brukar gärna ha ett större projekt och flera mindre på gång samtidigt. Då har man alltid något roligt att sticka på, fast man kört fast eller tappat lusten för någondera. Därför har jag börjat räkna på ett nytt mönster och stickar provlappar. Här ser ni hur det naturvita, lokalproducerade garnet beter sig i två av de flätmönster jag funderar på till en kofta.

Ursprungligen hade jag tänkt sticka en tröja av garnet, men ju mer jag funderade på saken insåg jag att de kalla vintrarna numera lyser med sin frånvaro och därför är en kofta vettigare då man kan öppna den vid behov. Mitt största problem (lyxproblem) just nu är att det finns så väldigt många trevliga flätmönster man kunde sticka, men det blir bara rörigt att klämma in alla i samma kofta. Funderar mycket på hurudant intryck jag vill att koftan ger, vilka flätor jag väljer hänger ju starkt samman med det. Så nu sitter jag och provstickar ur mina mönsterböcker samtidigt som jag gör klart vintage vantarna.

Samtidigt hittade jag två Novita-garner i veckoslutet som jag också ska försöka hinna sticka provlappar av. Det hallonröda garnet är samma Novita Cloud som jag använde till den flätstickade mössan. Fick genast jag såg nystanet en vision av en snygg kofta med lite flätdetaljer och annat skojigt. Det andra nystanet är ett alpackagarn som var en ny upptäckt. Härligt crèmevit färg (fast det inte syns på bilden) och jag har redan visioner om att man kunde göra allt från tröjor till koftor och sjalar i garnet.

Det är så roligt att vara inspirerad!

Tillägg: surfade via Mikaelas blogg Stickäventyr och märkte att det var garn och chokladbyte på gång via Stickamera. Det senaste bytet jag deltog i var ju jättetrevligt, så nu anmälde jag mig igen. Vad roligt det ska bli!

Vintage-vantar

2009-09-18T20:32:00.001+03:00

Den här boken har en speciell plats i min stickhistoria. Det var den som fick mig att börja sticka igen för ett par år sedan. Samtidigt väckte den också mitt intresse för vintage-mönster och senaste veckoslut var det dags att börja förverkliga ett projekt som länge funnits med på har-lust-att-göra listan.

Mönstret till “gula fingervantar” har jag alltid tyckt att verkar roligt när jag bläddrar i boken. Utöver det roliga mönstret på handryggen skall de också stickas med tumkil, något jag inte provat på tidigare. För ett tag sedan köpte jag ett tunt, grått kamgarn i en hantverksbod och när jag klämt på garnet en stund visste jag att det här var det rätta projektet för garnet.

Det tokiga är att jag faktiskt redan hunnit sticka klart höger vante, men eftersom det inte gick så bra att försöka fotografera med vänster hand så nöjer jag mig att visa bilder av arbetet med den vänstra vanten.

Grå spetskofta

2009-09-13T22:31:00.001+03:00

Den senaste veckan har min bloggtid gått åt till att prova olika layoutalternativ här på bloggen, så den grå koftan har fått vänta på att få sitt eget inlägg.

Garnet jag använde var ju Novita Tennessee i färgen 621. Jag använde stickor 2,5 trots att man egentligen rekommenderar stickor nr 3,5, eftersom jag ville att stickningen skulle bli tät och stadig. Den sammanlagda garnåtgången var ungefär 5½ nystan. Mönstret är mitt eget, och det är första gången jag byggt ett riktigt mönster helt från början!

Det mesta gick som det skulle, två saker blev ändå inte helt som jag tänkt mig. Tanken var att den skulle vara rak och lite lös, tänk chanel-jacka så vet ni vad jag var ute efter. Orsaken till att den inte blev sådan beror på att alla bomullströjor jag någonsin haft har med tiden töjt väldigt mycket. Därför utgick jag också från att den här töjer och att jag därför inte behöver räkna in extra vidd med tanke på att mönstret är lite resåraktigt. Nu töjde den inte alls, i alla fall inte ännu. Få se hur den beter sig när jag använt den ett tag, om inte så är man väl en lärdom rikare igen.

Den andra saken som inte riktigt fungerade var framkanterna. Hur jag än blockar dem blir de inte raka. Jag ska försöka sy i samma garn på baksidan av kanterna för att få dem att bli mer stadiga, få se om det hjälper.

Jag är verkligt glad åt att äntligen ha vågat ta tag i att lära mig konstruera mönster. Nu känner jag mig så pass säker att jag äntligen börjat provsticka för att kunna börja räkna ut mönstret till den vita koftan i lokalproducerad ull som jag så länge ordat om!

Nya vindar

2009-09-06T12:44:00.003+03:00

Just nu arbetar jag med att ändra om bloggens layot, därför ser det lite märkligt ut här för tillfället!

Det går så långsamt…

2009-08-31T21:19:00.001+03:00

Vad fort alla stickar! Efter att jag i går satt och var nöjd med att äntligen ha fått klart min spetskofta så tittade jag runt på olika bloggar och konstaterade att antingen måste jag vara en otroligt långsam stickare eller så har andra mer tid att sticka än vad jag har. Och är snabbare. Slängde också ett öga på min lista med färdiga projekt. Den är ju jättekort i år! Vad har jag gjort egentligen?

Jo, det är väl det att hälsan äntligen varit i någorlunda skick i en längre sammanhängande period, vilket innebär att jag försökt hinna ikapp med allt annat som jag inte fått gjort de senaste åren… Och det är en hel del det.

Samtidigt fick jag en enorm inspirationskick av er alla, nu har jag mängder med projektidéer på gång igen! När jag nu blev så nöjd med koftan så har jag beslutat mig för att äntligen våga ge mig i kast med det vita, fårdoftande garnet som jag hamstrat på mig under mina arbetsresor. Senare i kväll ska jag sätta mig ner och börja sticka en provlapp och prova vilka typer av flätor och mönster som gör sig bra i garnet.

Inga bilder på koftan ännu, för jag insåg att framkanterna måste blockas då de rullade ihop sig. Sånt kan man ju inte visa upp på bloggen =)

Den är färdig!

2009-08-30T21:29:00.001+03:00

Tyvärr var det för mörkt för att kunna ta vettiga bilder, men jag kunde inte låta bli att lägga in två snabbfoton av den färdiga spetskoftan. Så fort min “fotograf” hunnit plåta mig i dagsljus blir det ett mer utförligt inlägg.

Födelsedag och glada fåglar

2009-08-19T23:28:00.001+03:00

Här har det varit tyst ett tag igen. Ni som orkat hålla ut och titta in i väntan på inlägg ska i fortsättningen inte behöva vänta lika länge, för nu är den mer omfattande reseperioden slut och jag ska hållas hemmavid lite mer ett tag framöver.

Under tiden jag varit osynlig har jag hunnit med att fylla jämna år. Det uppmärksammade en av mina goda vänner genom att förära mig dessa underbara handgjorda muggar. Jag blir så glad när jag ser på dem, verkliga små konstverk som det är ett nöje att dricka något varmt ur. Tack P!

Jag och maken valde att uppmärksamma min födelsedag samt att vi varit gifta i fem år så här:

Härlig Parisresa hade vi, tyvärr hann jag inte via någon garnbutik. Jag fick ett bra tips av Medea om sidan knitmap där man kan hitta adresser till stickbutiker runt om i världen. Enligt recensionerna som folk skrivit in fanns det flera intressanta butiker jag kunde ha besökt där, men en långhelg är sist och slutligen väldigt kort när det finns så mycket man vill se samtidigt…

Men jag hann ju ändå köpa mig ett nytt garn här tidigare då jag var på arbetsresa, så det skall väl inte gå någon nöd på mig… Garnet elegans från Teetee måste bara följa med hem, det blir ju perfekt till en skön, tunn spetshalsduk eller –sjal i framtiden!

Jag borde seriöst börja fundera på att använda upp de garn jag har i min samling. Verkligen. Det är illa när jag måste ta i bruk en till lagringsplats för att få plats med allt…

På resande fot

2009-08-10T21:16:00.005+03:00

Det har varit ganska mycket flängande av och an på sista tiden och mer lär det bli innan det lugnar ner sig. Just nu är jag på arbetsresa och försöker blogga från "vanliga" blogspot-kontot och inte från windowslive-writern (som förklaring till varför detta ser lite annorlunda ut).

Jag har bara lite kvar på ärmkullen på spetskoftans andra ärm, sedan är det framkanterna, halsresåren och att sy i knapparna kvar! Men det är lite tråkigt att visa samma ärm i varje inlägg, därför visar jag i stället en underbar broderad duk jag hittade på loppis för 10 euro för en dryg vecka sedan.

Jag minns inte vilken bloggare det var som skrev om hur vemodigt det är att se hur lite dessa gamla hantverk värderas. Det samma kände jag i alla fall när jag vandrade runt på loppisen på den lilla orten. En struntsumma fick jag betala för en duk som säkert tagit många kvällar i anspråk för någon flitig husmoder att sy. Det jag också reagerade på var att folk säljer nystickade sockor i vuxenstorlek för 4 euro paret, det täcker ju nätt och jämnt materialkostnaderna!

För att kompensera för det dåliga samvete detta fynd väckte har jag tänkt använda duken när vi vill fira något, som födelsedagar eller liknande. Då får den uppskattning och användning i ett nytt hem ändå, som stoltheten på kaffebordet!

Och så blev det lite spontanköp av garn igen. Jag och maken var på utflykt och då hittade jag förstås en liten hantverksbod. Där såldes ett härligt grått garn som jag genast kunde tänka mig att sticka ett par vantar till hösten av. Bilden gör det inte rättvisa, men härligt är det!

Sött och gott

2009-08-01T22:19:00.001+03:00

I torsdags hade vi Lotta med familj på besök. Jättekul att hinna träffas, och som ett extra plus fick jag tillfälle att testa en ny hobbyteknik som jag länge surfat runt och sökt information om. Som ni ser är det tårtdekoration jag avser.

Att dekorera tårtor verkar vara en sann prylhobby. För att kunna variera dig behövs en hel del tillbehör, allt från olika livsmedelsfärger, stansar och mått för att forma dekorationer till spritsmunstycken. Eftersom jag inte hade annat än två sorts spritsmunstycken och en färdigköpt sugarpaste tänkte jag försöka klara mig med detta och utforma dekorationen efter det. Jag hade inte heller någon livsmedelsfärg, därför blev det en väldigt vit tårta.

Som grund har jag en vanligt ljust tårtbotten skuren i tre lager. Fyllningen var skivade färska jordgubbar med en vitchoklad-lime fluff ovanpå.

För att sugarpasten inte skall börja smälta och svettas skall man antingen pensla den med flytande margarin/matolja/smörkräm, men jag såg att flera bloggare gjort en cream cheese frosting som de spacklat sina tårtor med innan de lagt på sugarpasten. Det tyckte jag lät gott, så då blev det frosting till både spackel och som spritsad dekoration.

Själva sugarpasten var en intressant ny bekantskap. Den var otroligt lätt att arbeta med, jag bara knådade massan mjuk och kavlade den på ett bakplåtspapper. Inget kladd och den satt ihop utan att spricka. Som novis hade jag inte kavlat massan tillräckligt tunn på alla ställen, vilket resulterade i smaken blev för mäktig på de delarna av tårtan där massan var tjockare. Om jag gör detta på nytt skall jag definitivt fästa mer uppmärksamhet på kavlingen. Den massa jag använde var alltså köpt i en specialbutik, men det lär gå att tillverka massan själv också. Det kanske jag får försöka nästa gång!

På det hela taget en god tårta, fyllningarna passade bra ihop och var ändå helt enkla att göra. Det skulle vara roligt att lära sig göra de vackra blommor som många tårtbloggare använder som dekoration, måste titta vad stansarna kostar nästa gång jag går förbi specialaffären…

Avslutar med ett par tårtlänkar som får mitt tårtförsök att blekna. Lördagsgodis? Javisst!

Baka baka liten kaka

Cickans piece of cace

Sidor med dekorationstekniker

Första ärmen klar!

2009-07-27T22:23:00.001+03:00

I går kväll maskade jag av de sista maskorna på ärm nr 1 till spetskoftan. Fast eget beröm luktar illa måste jag bara säga att jag känner mig rysligt stolt över mig själv, då det mönster jag länge kämpade med och räknade ut på förhand visade sig fungera nästan helt felfritt i praktiken! Det enda jag inte tagit med i beräkningen var den ena maskan som jag lade till som “söm” mellan ökningarna. Jag nålade fast ärmen i kroppen och bitarna passar perfekt. Jag bara gapar – jag som var så kass på matematik i skolan har lyckats räkna ut detta!

Ändå tog ärmen längre tid att sticka klart än jag räknat med. Detta eftersom jag mitt i allt började sticka själva mönstret fel och upptäckte tokigheten först när jag hunnit sticka två tredjedelar av ärmen… Men att den fick rivas upp gör inget längre, ärm två är redan på gång och jag passar mig noga för att göra samma misstag. I den här takten borde koftan bli klar ungefär till slutet av augusti! (Augusti månad måste vara den mest fullbokade någonsin, så jag har inga stora förhoppningar om att hinna med mycket annat än jobb och på sin höjd lite stickning en halvtimme innan sängdags…)

För att byta ämne skulle jag vara intresserad av att höra vad ni har för favoriter bland rundstickor med utbytbara kablar/stickor. Den runda duken har nu vuxit så att strumpstickorna inte räcker till längre. Därför tänkte jag först köpa vanliga rundstickor, men ändrade mig snabbt och har nu bestämt mig för att köpa rundstickor med utbytbara delar. Jag tittade runt på bland annat Addi och KnitPro, och läste recensioner på bloggar. Det verkar som om metallstickorna från KnitPro i regel har flest förespråkare. Vad tycker ni? Jag lutar just nu mot att det blir sådana för min del om ingen har några bra motargument.

Till sist en bild på en spontanstickning. Det skulle egentligen bli sockor åt maken, men när jag lagt upp maskorna insåg jag att vristen blev för snäv, så då gör jag dem åt mig själv i stället. Randning i gult och brunt i skaftet, inspiration kommer från ett fotografi taget år 1979 på en marknad. Vid ett marknadsstånd som några släktingar förevigades invid hängde ett par sockor med en glad randning som jag nu fritt ur minnet försöker återskapa. Skall ge Novitas sju bröder en ny chans, för att testa hur slitstarka olika garn är då man gör brukssockor av dem.

Nu är jag såld!

2009-07-17T23:37:00.001+03:00

Att sticka spets “på riktigt” är ju hur kul som helst! Jag visade tidigare en bild av ett mönster som jag hittade i svärmors mönstersamling, mönstret är till en rund stickad duk. Jag har ju länge tänkt att det skulle vara roligt att prova på att sticka en spetssjal precis som alla andra stickbloggare. Men jag har känt mig lite osäker på huruvida jag ännu är tillräckligt kunnig för att ge mig in på ett sådant projekt. När det här mönstret dök upp tyckte jag att det skulle fungera bra som ett slags test av mina kunskaper.

Genom arbetet med duken har jag lärt mig en hel del om vad som fungerar när man stickar riktig spets, samt om vad som inte fungerar. Uppläggningen var lite krånglig, enligt beskrivningen skulle man göra en ögla som man sedan skulle virka upp maskorna i användandes dubbelt garn, och till sist skulle man spänna åt det hela genom att dra i den ena trådändan. Men det fick jag inte att lyckas, vet inte hur de avsåg att man skulle bära sig åt. I stället surfade jag runt och tittade hur andra dukmönster beskrev uppläggningen och det resulterade i att jag gjorde en helt vanlig uppläggning som jag sedan spänner åt med hjälp av en extra tråd.

En annan sak som jag märkte med detta lite äldre mönster var, att man förväntades förstå att när det står sticka i hop två maskor så skall man göra det olika beroende på åt vilket håll mönsterbilden skall luta. Men det tog ju en stund innan jag märkte det. Sedan borde jag definitivt ha haft trästickor att sticka mitten med, metallstickorna trillade ur hela tiden till mitt stora förtret. Nu måste jag också skaffa mig en rundsticka som passar arbetet, eftersom arbetet vill halka av strumpstickorna i kanterna nu när det blivit så här pass stort.

De två viktigaste lärdomarna hittills:

1. Spetsstickning skall göras med 100% koncentration. Det är krångligt att backa om man gjort fel och det är svårt att se var felen sitter, speciellt som nybörjare.

2. Spetsstickning är otroligt roligt! Det blir så fint att man bara häpnar, och det är inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Bara man lär sig se hur maskorna ser ut när det är flera omtagningar med en maska emellan blir det fint!

Hantverksvecka, dag 5

2009-07-08T12:28:00.001+03:00

Nu är hantverksveckan officiellt avslutad och jag ska försöka hinna med ett sista inlägg om det jag hann med under dag fem innan jag åker på en kortare semesterresa.

Den första ärmen till spetskoftan är nu på gång. Jag valde till sist att sticka tre rader av mönstret mitt på ärmen och göra resten i slätstickning. Bilden till vänster visar hur ärmen kommer att se ut uppifrån, den till höger hur ärmen blir från sidan.

Under dagen hann jag också gå via en tygbutik och en knappförsäljare. Jag hittade efter mycket funderande en lustig, oval knapp som jag tror att kan passa fint med koftan. I tygbutikens fyndlådor fanns två härliga linnetyger som bara måste med hem. Ett mörkare som jag använde i ett annat av dagens projekt och ett ljusblått som jag nån gång skall försöka sy en sommarklänning av…

Det andra huvudsakliga projektet under dagen var att komma i gång med att sy grytvantar. De vi använder är mer än tio år gamla och utslitna, så det är verkligen dags att skaffa nya. Men varför köpa färdiga när man kan sy själv och samtidigt vara lite kreativ? Jag sydde stommen till två olika modeller, en som är en enkel tumvante och en annan som har ett större fack för tummen. Dessa är till hälften återanvända, eftersom flanelltyget jag använde till foder är ur mammas gömmor. Som värmeisolering använder jag en slags tjockare filttyg och ytterst kommer en handske av det mörkare linnetyget jag hittade i fyndlådan. Yttertyget skall få någon slags dekoration ännu innan jag syr ihop handskarna helt.

Under veckan har jag alltså fått påbörjat följande projekt:

Doftpåsar för våra garderober
Mönster till spetskoftans ärmar
Ett första plagg åt porslinsdockan
Stickmarkörer
Grytvantar
Blocka halva koftan

Det tycker jag är ett bra resultat. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är det fint att ha fått påbörjat saker som kräver lite mer tid att komma igång med. Nu kan jag om kvällarna jobba lite åt gången med det som är kvar.

Som avslutning måste jag bara visa den härliga låda med jordgubbar jag köpte för att frysa in, man kan ju också se syltande och infrysande som ett slags hantverk!

Hantverksvecka, dag 4

2009-07-06T11:38:00.001+03:00

Nu är det ju egentligen dag fem om man skall vara noga. Men hantverket tog överhanden i går och jag satt hela kvällen och var så försjunken i två olika arbeten att jag helt glömde bort tiden. När jag äntligen tittade på klockan var det på tok för sent att sätta sig vid datorn, så därför börjar jag dagens hantverkande med ett blogginlägg i stället.

Jag har valt att påbörja projekt som jag vet att kräver lite mer tid att inleda än att lägga upp maskor för ett par sockor. Ett sådant projekt är kläderna till den gamla porslinsdockan. Jag började surfa runt på nätet för att hitta information om underkläder på 1880-talet. Otroligt intressant, det finns massor med sidor på temat Victorian clothing (notera att folk använder termen Victorian ganska löst, det kan avse allt från den period drottning Victoria regerade till hela 1800-talet). Om någon är intresserad av bildmaterial är sidan Démodé som jag tidigare nämnt full med länkar till fotografier av tidsenliga underkläder i olika textilsamlingar.

Omkring 1880 hade en (borgerlig) kvinna en tunn, rak särk närmast kroppen. Plagget slutade i knälängd, hade urringning med dragsko och korta ärmar. Ju närmare år 1900 man kommer desto kortare ärmar, vid sekelskiftet var de i regel ärmlösa. Särkens funktion var att skydda kroppen från korsetten och att skydda korsetten från kroppens utsöndringar.

På nedre kroppen hade man mamelucker som var öppna i grenen, ovanpå särken en korsett, ovanpå korsetten en till undertröja som skyddade korsetten, underkjolar, turnyr, hellång underklänning och sedan först kom de klädesplagg som syntes utåt. (Hur fick man allt att rymmas under de pyttesmå, smala klänningsliven??) Detta kommer att vara arbetsordningen för dockkläderna, därför är steg ett att tillverka en särk.

Jag började med att göra en skiss och mätte sedan noggrannare upp urringningen och ärmarna. Ur mina gömmor letade jag fram ett ytterst tunt bomullstyg som jag köpt för många år sedan då jag höll på med miniatyrer till ett dockhus. Jag sydde först ihop sidorna på själva särken, sedan gjorde jag en bredare fåll nertill. Symaskinen skulle inte ha tyckt om detta tunna tyg, så det blev att sy för hand. Sedan klippte jag ut bitarna för ärmarna. Först fållade jag dem i nedre kanten och sydde ihop själva ärmen. Nästa steg var att fålla tyget upptill och till sist sydde jag fast ärmarna i särken, det blev en slags raglanärm för att få bättre passform.

Så här långt kom jag i går, nu återstår att rynka urringningen och sy lite dekorationer kring ärmar och fåll. Jag inbillar mig säkert, men jag tycker hon verkar ha en lite nöjdare uppsyn nu när hon slipper sitta helt naken!

Det andra projektet jag började med och som tog hela kvällen i anspråk var att räkna ut mönstret för ärmarna till spetskoftan. Jag är inte säker att jag fått det helt rätt, så det skall kontrollräknas i dag. Jag fick i alla fall ihop så mycket information att jag stickade klart mudden innan läggdags.

Hantverksvecka, dag 3

2009-07-04T23:58:00.001+03:00

Dag tre har förlöpt lugnt i handarbetets tecken. Det har passat på att regna ute, så jag har med gott samvete kunnat sitta en hel eftermiddag med stickning och broderi i händerna. Ovan ser ni själva kroppen till min spetskofta utspänd på vår reservmadrass. Jag valde att blocka koftan redan nu för att kunna se hur jag skall arbeta med kanterna, och för att kunna jämföra mönstrets mått och de verkliga måtten med tanke på ärmarna. Nästa steg blir att skaffa knappar så jag vet hur stora knapphål jag skall göra, samt att göra mönstret för ärmarna och komma igång med dem.

Det andra projektet jag har sysslat med är det yttre fodralet till lavendelpåsen. Jag hade en vision om att samtidigt lära mig sy de hålsömmar ni ser på bilden nedan, men jag fick avsluta det försöket mitt i. Tyget är klippt ur ett par gamla linnebyxor (återanvänt!) men det var tyvärr inte hellinne utan hade någon sorts syntet i sig också. Det ledde till att trådarna brast och luddade sig, så jag fick konstatera att jag får övergå till vitbroderi i stället. De lustiga amöborna jag sytt skall så småningom bli någon sorts grafiskt blommönster, jag får fortsätta utveckla det i morgon.

Påsarna ger verkligen bra möjlighet att prova olika tekniker, under arbetets gång har jag kommit på en mängd olika sätt man kan dekorera dem på. Virkade spetsar eller stjärnor kan fällas in, det samma gäller stickade spetsmönster. Olika sorters broderi är ju roligt att prova på i denna hanterliga skala, och det bästa är att de kommer till nytta. Kul att kunna göra något vettigt av de provlappar man producerar!

Hantverksvecka, dag 2

2009-07-03T22:28:00.001+03:00

Det känns nog lite futtigt att bara ha en lavendelpåse att visa upp som konkret resultat från den andra dagen i hantverksveckan. Men det är inte så illa som det verkar, för jag har äntligen kommit mig för att börja arbeta på en idé som jag länge haft men inte kommit mig för att förverkliga.

Jag har länge tänkt testa olika tekniker inom vitbroderi och hålsöm på något lämpligt objekt och för att förena nytta med nöje skall jag tillverka doftpåsar för lådor och garderober här hemma. Förra sommaren skördade jag lavendelblommor och de har stått i en burk i ett skåp sedan dess. Nu har det äntligen blivit dags att göra påsarna de skall placeras i.

Min idé är att först sy en enkel påse som de vackra lavendelblommorna syns igenom. Denna påse skall sedan placeras inuti ett mer noggrant arbetat fodral. Fodralet kommer att ha en liten ficka i vilken man placerar lavendelpåsen, fickans yttre vägg är sydd i hålsöm eller har någon annan sorts genombrutet mönster som gör att lavendelpåsen syns igenom. När lavendeln förlorat sin doft byter man bara ut den lilla påsen och behöver inte göra något åt det yttre fodralet.

Jag har varvat stickandet av spetskoftan med olika skisser till doftpåsefodral, i morgon skall jag ta fram symaskinen och börja sy tillbehör som behövs för att kunna brodera fodralen. Återkommer då med mer bilder!

Hantverksvecka, dag 1

2009-07-02T23:24:00.001+03:00

Nu har jag äntligen ledigt några dagar och förutom att halvt förgås i värmen tänkte jag också försöka hinna med lite mer hantverkande än vanligt. Jag har tidigare i samband med någon ledighet försökt mig på att utlysa hantverksvecka, och nu tänker jag inte vara sämre utan göra samma sak igen! Det blir egentligen en dag för lite för att vara en hel vecka, men det är väl tanken som räknas.

Denna gång har jag också beslutat mig för att ha ett tema; återanvändning. Varje ny sak jag arbetar med skall tillverkas helt eller delvis av material som på något vis är återvunnet. Det är också tillåtet att använda material som jag redan har i skåpet.

Som parallellprojekt fortsätter jag med spetskoftan. De senaste dagarna har jag arbetat målmedvetet och i morgon torde jag få själva kroppen klar! Det finns ännu inget mönster till ärmarna, så jag får försöka börja räkna ut hur jag vill ha dem att se ut. De alternativ jag funderar på är följande:

Sticka ärmarna i samma mönster som resten av koftan
Sticka ärmarna med en smalare bård i hålmönstret mitt på ärmen, medan resten av ärmen är stickad avigt
Samma som ovan utom att resten av ärmen är stickad i slätstickning.

Jag misstänker att alternativ 1 kan bli för tungt rent visuellt med tanke på helhetsintrycket. Alternativ 2 eller 3 tror jag kan balansera upp mönstret i torson, men jag har inte bestämt mig för om jag vill ha avigt eller rätt på ärmarna. Jag har för övrigt tänkt sticka ärmarna på rundsticka, det kan hända att ökningarna gör sig bättre i slätstickningen.

Men för att fira den första dagen i hantverksveckan har jag också passat på att prova en ny teknik. Jag skaffade mig tidigare lite tillbehör för grundläggande smyckestillverkning. I eftermiddags plockade jag fram dem och knåpade ihop några fantasifulla stickmarkörer. Markörerna kommer troligen att vara rätt opraktiska att använda, men lite roliga blev de. Pärlorna kommer från ett trasigt halsband som jag plockade isär – återanvändning!

Spetskoftan växer

2009-06-24T22:36:00.001+03:00

Nu har jag äntligen avslutat den mest monotona delen av arbetet med spetskoftan. Samtidigt är det lite synd, för det betyder att stickningen gick från tidsfördriv till tankearbete. Då måste jag alltså starta något nytt litet sidoprojekt som inte kräver så mycket tankar. Månne någon i bekantskapskretsen behöver nya sockor?

Tillbaka till koftan. Jag har nu kommit till ärmhålen och delat upp stickningen i två framstycken som får vänta, och ryggen som jag nu arbetar med. Jag måste ärligen erkänna att jag har ingen aning om detta är ett vettigt val, då jag inte försökt sticka en kofta nerifrån upp i en bit tidigare. Jag funderade lite på om jag skulle ha tagit ett stycke åt gången börjandes från höger, men kom fram till att det är lättast att sticka ärmhålen i ryggstycket först så att jag sedan har något att jämföra de i framstyckena med.

Sådär värst långt har jag inte hunnit på själva ryggdelen ännu, men det är spännande att se när det jag planerade och räknade på tar form. Nu får jag se hur mönstret fungerar och så funderar jag på hurudan skarven mot ärmen skall bli. Samtidigt försöker jag komma ihåg att skriva upp vad jag gör och vad som behöver ändras så att jag kan renskriva mönstret sedan.

Vad har en stickad duk med saken att göra? Ingenting faktiskt, jag ville bara visa upp ett mönster jag hittade i svärmors klippböcker med stickmönster. Jag har ju ordat länge och väl om att det skulle vara kul att försöka sticka en spetssjal. Men det känns som om det är lite väl stort kliv att hugga in på ett sjalmönster direkt. Därför tänkte jag försöka mig på en stickad liten duk i stället, för att prova hur riktigt spetsstickande fungerar. Den här verkar ju söt, lagom dekorativ och inte för mycket. Kanske jag till och med skulle hitta någon användning för den!

Att sy en dockkropp - steg för steg

2009-06-15T22:54:00.001+03:00

Ett bra tag har den gamla porslinsdockans huvud stått och tittat missnöjt på mig på skrivbordet. “Varför har du inte sytt en kropp åt mig ännu?” känns det som om damen försökt förmedla. Jag köpte för en tid sedan ett par armar i rätt storlek i en amerikansk internetbutik, men några vettiga porslinsfötter har varit svårare att få tag på. Därför surfade jag runt på sidor där man säljer antika porslinsdockor och tittade på hurudana fötter dockorna hade ifall de inte var av porslin. Utgående från den inspirationen bestämde jag mig i veckoslutet för att förverkliga steg ett i dockprojektet – att sy en dockkropp utan att ha någon som helst aning om hur man egentligen borde göra det.

Jag började med att försöka skissa upp den ungefärliga storleken jag ville att kroppen skulle ha. Trots att de antika dockorna på nätet har mycket varierande kroppsstorlekar försökte jag sikta på ett format som skulle passa ihop med huvudets och armarnas storlek.

Nästa steg blev att rita upp mönster på ett papper och försöka tänka mig hur tyget beter sig när man sytt ihop delarna och fyllt dem med vadd. De flesta antika dockorna har ett mycket framträdande höftparti i vilket benen är instuckna och fastsydda. Här kan man snacka rejäla ridbyxlår. Jag tänkte ändå vara lite snällare med den här damen och göra en mer moderat höft som ändå är så bred att benen går bra att fästa.

Jag klippte sedan ut delarna och överförde dem till vitt bomullstyg. När jag satt och klippte dök minnen upp från när jag som barn lekte med klippdockor. Det var så viktigt att få kanterna snygga och att inte klippa sönder flikarna som höll fast kläderna. Undrar om dagens ungar har en aning om vad det är för något? Jag hade både några snygga köpta klippdockor, men också typ Kungen, Silvia och Carola ur farmors Svensk Damtidning. Lite nostalgitripp!

Det var ju tur att klippdockorna bidrog med positiva tankar, för det behövdes minsann när jag skulle sy ihop bitarna. Jag är för övrigt besviken på min symaskin som bara har ett par år på nacken. Den har som regel att dra ner tyget i mataren så fort tyget är tunt eller delarna är små. Så det hände ju här förstås. Sedan får jag inte fason på trådspänningen, hur jag än försöker blir det antingen öglor på baksidan eller så är tråden för spänd. Det där lagom har jag ännu inte klarat av att ställa in trots många försök.

Det var inte så lätt att gissa hur tjocka delarna sist och slutligen skulle bli när de var klara. Själva överkroppen blev allt för liten och jag fick klippa ut en ny som var en dryg centimeter större åt alla håll. När bitarna äntligen var hopsydda kom nästa knepiga moment. Att vända benen och att fästa porslinsarmarna. Armarna hade inget hål i sig utan bara en grund skåra, så jag listade ut att tanken var att man skulle dra åt en tråd och sy fast den runt skåran för att få armarna att hållas. Det var lättare sagt än gjort och jag hoppas att armarna kommer att hållas på plats i framtiden. Benen bråkade jag med i säkert en trekvart. Jag kom efter en stund på att använda mina stickor för att försöka vända benen. När jag senare kom på att använda två stickor samtidigt gick det ännu bättre, då fick jag också själva foten vänd.

När ben och armar blivit fyllda med vadd trädde jag in dem i överkroppen och sydde fast dem. Detta krävde två försök med en sprättning emellan för att lyckas, det ena benets baksida hade slunkit iväg och blottade vadden efter första tagningen. Efter ytterligare ett försök gick det bättre och då kunde jag fylla överkroppen med vadd.

Som ni ser på bilden nedan blir höften lite lustig, men så här ska de tydligen se ut, även de gamla bevarade fabriksgjorda kropparna hade likadan lösning på hur man får till stånd en rörlig höftled.

Till sist, efter ungefär tre timmars knåpande var det dags att sy fast huvudet. Till detta borde man ha haft något specialredskap som en mycket tunn och böjd nål eller en nål så lång att den räcks genom hela överkroppen. Jag lyckades få till en alldeles egen voodoo-docka, då jag spetsade min tumme halvvägs igenom på nålen och blodade ner dockkroppen här och var. Det var ju inte helt tanken. Nu får jag allt skydda dockan extra bra så ingen far iväg med den och utövar mörka ritualer med den=).

Här är hon nu, liljevit och mager om benen. Jag hade nog tänkt ge henne lite mer fylliga, viktorianska ben, men på grund av min försök-och-misstag-approach kom de att passa dagens skönhetsideal bättre. Men det gör inget, för benen skall snart täckas av kläder och då bryr sig ingen om hur benen är formade. Nästa moment är att börja leta mönster till underkläderna!

Kort rapport om övrigt hantverk: spetskoftan är på gång, jag har 7 cm kvar till armhålet, när jag nått så långt får ni se mer av hur det projektet utvecklas. Skall bli skönt att få undan denna monotona del av arbetet!

Brunrandiga sockor

2009-06-07T23:15:00.001+03:00

Nu är jag hemma och packar om mellan olika aktiviteter. Det är trevligt att ha tid att umgås med familj och vänner, men bloggandet blir automatiskt lite lidande. Innan de bruna sockorna åker iväg med beställaren skall jag passa på att lägga upp en bild på det färdiga resultatet. Kvällsljuset var inte det bästa, men man ser ju i alla fall vad bilden skall föreställa.

Sockorna är stickade i Järbo garns mellanraggi, enligt grundläggande principer för sockor. Hälarna är förstärkta genom att jag stickat varannan, lyft varannan maska. Minskningarna i tårna är gjord så att de två första maskorna på varje sticka avmaskas.

Jag har kommit ungefär 15 cm på koftan, lite odramatiskt arbete i väntan på att nå upp till armhålet... Jag får visa bilder senare när jag kommit så långt. Nu ska jag packa det sista och göra mig klar för nästa nöjestripp till släkten.

Blårandiga sockor

2009-05-30T19:20:00.001+03:00

Veckoslut igen och massor att göra. Jag har äntligen fått fäst de sista trådarna på de sockor som jag hade som resestickning under senaste arbetsresan.

Kort repetition av fakta:

Garn: Järbo garns mellanraggi i färgen 28008

Stickor: strumpstickor 3½

Modell: helt vanlig socka med 2a 2r resår, tån är stickad så som farmor lärde mig.

I morgon skall jag försöka hinna räkna ut de sista bitarna som fattas i mitt koftmönster och sedan skall det väl bara vara att börja sticka. I dag passade jag på att köpa garnet till den för att få allt från samma parti. Trist när man halvvägs in i ett arbete köper mera garn och inser att partiet är slut och att den nya färgningen skiljer sig lite väl mycket från den tidigare…

En spetskoftas tillblivelse

2009-05-25T22:33:00.001+03:00

Här är det fullt upp som vanligt, vilket leder till att jag inte hunnit blogga så ofta som jag skulle vilja. Nu har jag äntligen en ledig stund som jag tänker ägna åt att presentera vad jag sysslat med under veckoslutet.

Spetskoftan som jag tänker kalla den håller på att få ett riktigt mönster! Hittills har jag arbetat med visuella mönster, ritat av delarna på existerande plagg och helt enkelt hållit upp det stycke jag stickar emot mönstret för att se när det är dags att öka eller minska. Men den här koftan är lite knepigare, så nu blev det dags att ägna en eftermiddag åt intensivstudier i mönsterkonstruktion.

Jag hade ju tidigare skaffat boken Designing Knitwear, och så har jag också Bonniers stora bok om stickning som innehåller avsnitt om hur man gör mönster. Jag började med att sticka en ny och större provlapp för att se hur garnet beter sig. Nu har jag också bestämt mig för att göra resårerna i 2r, 1a som i den vita koftan då jag av någon orsak fastnat för den resårens utseende. Den blir lagom enkel och stadig i relation till hålmönstret som kommer att bli rätt dominerande. Utgående från provlappen har jag sedan mätt mönstrets masktäthet och konstaterat att 24m = 10 cm.

Nästa steg var att mäta mig själv och skapa en modelltorso på rutpapper som jag kunde bygga upp koftans mönster kring. Efter mycket mätande och jämförande med andra koftor jag har och vars passform jag gillar har jag hittat måtten som koftan skall få. Jag tänker sticka koftan nedifrån upp, på rundstickor men ändå av och an. Jag läste i Designing Knitwear att man tydligen kan sticka runt och sedan klippa upp för koftans framkanter, men det tycker jag låter onödigt invecklat då man kan sticka dem färdigt med en gång. Nedre halvan kommer att bli rak för en gångs skull, jag tänker mig det färdiga resultatet till formen lite som en Chanel-jacka.

Det absolut svåraste är att konstruera ärmhålet och ärmarna. Jag har inte räknat klart på hur jag skall göra dem ännu, misstänker att all information från veckoslutets studier behöver sjunka in lite. Men grunden är i alla fall klar, jag vet hur jag skall sticka fram till ärmhålen och har skrivit ner schemat. Nu gäller det att fundera på hur jag skall placera dem, ifall jag vill ha någon extra dekor vid sömmen och sedan räkna ut avmaskningarna.

Tänk, jag som absolut hatade matematiken i skolan och trodde att jag aldrig skulle förstå eller ha någon nytta av den har spenderat en stor del av ett veckoslut med att frivilligt sitta och räkna!

Däremellan har jag stickat klart de blå resestickningssockorna och börjat på det par min mor beställde. Tog en snapshot av det kreativa kaos som jag tenderar att omge mig med då jag riktigt blir i skapartagen…

Resestickning och nytt garn

2009-05-18T22:17:00.001+03:00

Nu är jag äntligen hemma igen och får lov att ta i tu med allt det som hopat sig under den tid jag varit borta. Men först måste jag visa upp det reseprojekt som jag sist och slutligen hittade på. Innan jag for slängde jag ner en uppsättning strumpstickor i väskan, ifall jag skulle hitta något trevligt garn att göra sockor av. Det visade sig vara ett bra drag, eftersom jag gjorde en ny garnbekantskap.

Första dagen gick jag via en handarbetsaffär och stod och klämde på diverse sockgarn. Jag behöver igen nya brukssockor och tänkte egentligen köpa billigast möjliga, typ Novitas sju bröder eller Nalle. Men i hyllan fanns Järbo garns mellanraggi som kändes mycket mjukare och trevligare. Så då blev det ett nystan med vit och blå randning. När jag i förbifarten talade i telefon med min mor lade hon in en beställning, så nystanet med brun och vit randning skall bli sockor åt henne. Här ser du hur det ser ut, mamma, hoppas du gillar färgen!

Under veckan hann jag sticka klart den första socken, tyvärr är bilden rysligt dålig då jag glömt att fotografera den (nästan) färdiga sockan i dagsljus. På det hela taget ett lättarbetat garn, sköna färger när man tittar på sockan i dagsljus och förhoppningsvis slitstarkt. Jag antar att ni stickare i Sverige är väl bekanta med garnet i fråga, så vad tror ni, hur länge håller sockorna?

Provlappar och inspirationsböcker

2009-05-09T22:53:00.001+03:00

Som jag nämnde senast har jag stickat en hel del provlappar för att hitta ett mönster som skall göra sig bra i det garn jag tänkt använda till en sommarkofta. Jag köpte tidigare A Second Treasury of Knitting Patterns av Barbara G. Walker som torde vara den hittills bästa stickboken jag skaffat. Nu har jag testat en hel del mönster ur den, men lite snopet var det att inse att det mönster som jag sist och slutligen kommer att använda fanns i en gammal tidning som jag redan hade hemma. Det är hålmönstret ovan, som egentligen inte skall ha några aviga maskor emellan, men jag tyckte att det kunde bli trevligt att modifiera mönstret lite.

Jag vill ha en strukturerad yta med lite hål i som samtidigt ser snyggt ut i det rätt tjocka och blanka bomullsgarn som Novita Tennessee är. Efter en hel del försök insåg jag att mönstren i Walkers bok helt enkelt gör sig bättre i ett tunnare garn, det jag valt passade inte alls. Nu vet jag alltså hur de stora ytorna skall se ut, men resåren eller kanterna har inte riktigt klaffat ännu. Överst på provlappen har jag gjort några olika alternativ, men jag borde ha gjort dem större för att man bättre skall kunna bedöma hur de beter sig “på riktigt”.

Ett alternativ är att låta mönsterränderna gå över i resår som har samma bredd som mönstret har, och lägga in en liten rät rand i de tre aviga maskorna. Då skulle det bli 4r, 1a, 1r, 1a, 4r. Eller så skulle jag kunna sticka 3r, 2a eller 2r 2a. Tål att tänkas på, speciellt då jag helst skulle vilja använda samma kant över hela tröjan och då borde den kunna anpassa sig efter situationen.

Nu har också de två andra böckerna jag beställde kommit. Den ena är Designing Knitwear av Deborah Newton och den andra är Patterns for Guernseys, Jerseys and Arans av Gladys Thompson. Jag har inte hunnit läsa så noga i dem ännu, men jag får återkomma med recensioner senare.

I morgon bär det av på en lite längre arbetsresa, så det kommer att vara tyst här på bloggen i drygt en vecka. Jag insåg nyss att jag inte har någon behändig resestickning på gång. Hur skall jag klara mig?? Jag tror jag skall ta med några strumpstickor och köpa lite garn på platsen…

Grå mosstickad väst

2009-05-04T21:18:00.001+03:00

Nu är den äntligen färdig, på riktigt den här gången! Jag är nästan helt nöjd med ärmarna, det gick till och med mycket snabbare att riva upp och sticka på nytt än jag trodde. Det var bra att jag gjorde det, nu är västen åtminstone sådan att jag utan problem kan tänka mig att använda den. Varm och mjuk är den, synd att den måste vila i garderoben tills hösten kommer.

Jag tycker att passformen är rätt så bra, om man bortser från axlarna. De båda tröjor jag hittills stickat har blivit lite för stora i axlarna och jag är inte helt säker på vad jag gör för fel här. Jag misstänker att det är bakstycket som jag gör för stort upptill, av rädsla för att det skall bli snävt. När det sedan töjer vid användning börjar axlarna hasa ner. Nu syns ju inte detta på bilderna ovan, för jag rättade till tröjan innan de togs för att den skulle se ännu bättre ut!

Garnet var Sublime Organic Merino Wool dk i färgen 113, stickor nr 4. Den är stickad i dubbel mosstickning med resår i 1a 1r, kanterna är stickade separat och fastsydda i efterhand. Mönstret har jag lagt ihop själv.

Det är skönt att ha projektet klart, för då kan jag börja med något nytt! Nu sitter jag och stickar provlappar i ett lite tjockare Novita-bomullsgarn för att hitta ett mönster som fungerar med det garnet. När jag bestämt mig skall jag planera ett mönster till en sommarkofta som med god tur blir färdig till september…

Jag väntar också på några stickböcker som tagit rätt lång tid på sig i posten. Den första kom snabbt, men de två andra har säkert blivit fördröjda av valborgsfirande och extra ledig dag. Förhoppningsvis skall jag hinna få dem den här veckan!

Lycka är…

2009-04-28T21:27:00.001+03:00

…att få komma hem efter en lång dag och kunna sätta sig i soffan med lite choklad och en absolut otroligt fantastisk stickbok som kommit på posten! Det är ofattbart hur många spännande mönster det finns, och detta är bara en bok i en hel serie. Tänk vad bra man kan ha det!

Att göra rätt val

2009-04-26T22:06:00.001+03:00

Ni kanske undrar vilket beslut jag fattade angående västens ärmar? Jag gjorde det enda rätta, det vill säga rev upp allt och stickade ärmkullen på nytt och gjorde den slätstickade kanten separat. I kväll försöker jag hinna sy fast ärmarna så att västen skulle bli färdig denna vecka. Synd bara att jag knappast kan använda den före i höst, då väderleksrapporterna utlovar omkring 15 grader den närmaste tiden.

Orsaken till att jag har bråttom att bli klar är att jag är så inspirerad att börja med ett nytt projekt. Jag har den senaste veckan beställt tre stickböcker som jag länge tänkt skaffa och de borde börja dyka upp från och med måndag. När de kommit skall jag börja skissa på en bomullskofta som kanske blir färdig till hösten =)

Tack för de råd och den uppmuntran ni gett mig angående ärmarna, det känns bra att få lite konstruktiva puffar i rätt riktning!

Västen – färdig eller inte?

2009-04-19T20:15:00.001+03:00

Nu har jag ett litet problem med den grå västen. Egentligen är den färdig som ni ser på bilden nedan, men jag är inte nöjd med ärmarna.

De verkade helt bra ända tills jag sydde fast dem. Då insåg jag att de plötsligt började bete sig som någon märklig sorts puffärmar. Orsaken är kanten som jag med facit i hand stickat på fel sätt. Nu gjorde jag avmaskningar och stickade allt i ett och samma stycke. Egentligen borde jag ha sparat kantmaskorna, stickat klart ärmkullen och sedan stickat kanterna och sytt fast dem. Det är lätt att vara efterklok.

Som det är nu är ärmen inte snygg, och spänner runt axeln när man har på sig västen. Så kan jag inte ha det, för det kommer att resultera i att västen förpassas längst bak i garderoben och aldrig ser dagens ljus igen. Därför funderar jag nu på följande alternativ:

Sprätta loss ärmarna, strunta i att göra nya och låta västen vara ärmlös. Det skulle vara det enkla alternativet, jag h a t a r att riva upp och börja om då jag redan en gång blivit klar med något. Samtidigt var ju en av poängerna med västen den snygga skarven som skulle finnas mellan ärm och ärmhål, skippar jag ärmarna går den förlorad.
Sprätta loss ärmen, riva upp till den punkt där problemet började, sticka ärmarna på rätt sätt, sy fast ärmen. Då får jag sitta och hata arbetet, krångla med att riva upp garnet och eventuellt köpa nytt då det säkert blivit så krulligt att det inte går att använda. Men – då får jag också västen som jag vill ha den och kan verkligen gratulera mig själv för min envishet då den är klar på riktigt.

Vilket alternativ skulle du välja?

Den är ju så mysig annars, titta bara på bilden ovan! Något måste göras, jag vet nog med mig själv vilket alternativ jag borde välja, men det tar emot. Jag hade ju sett fram emot att börja med ett nytt projekt!

Som tröst gick jag via marknaden i går och köpte en härva lokalproducerat naturfärgat garn som jag inte har en aning om vad jag skall göra av…

Sjaldrömmar

2009-04-15T21:45:00.001+03:00

Jag hade hoppats att jag skulle ha varit färdig med den grå västen nu, men jag har lite, lite kvar ännu så jag tänker inte visa den innan den är klar. Därför skall jag passa på att drömma lite om nästa stickprojekt.

Jag har ju visserligen en hel del projekt som jag kunde sätta igång med eller fortsätta på. Men, det är ju så roligt att börja med något nytt. Jag har länge funderat på att prova på en spetssjal i någon form och nu har jag så smått börjat titta på olika mönster.

Den som jag länge funderat på är Leaf and Acorn Lace Scarf, vars mönster finns på elann.com. Jag gillar formatet, den verkar gå bra att använda som halsduk. Den andra fördelen med mönstret är att det verkar rätt lagom svårt att börja med, för att vänja mig med tekniken.

En annan som kanske är lite för enkel men som jag tittat länge på är Wisp ur Knittys sommarnummer år 2007. Den verkar ju kunna gå rätt fort att sticka också, vilket skulle vara ypperligt då jag skulle behöva en lite lättare halsduk våren till ära. Jag kan tänka mig den i det underbara Shibui knits Silk Cloud garnet som gav mig habegär när jag fick känna på det på en hantverksmässa för nån månad sedan. Det kan jag förresten tänka mig att göra båda sjalarna av, det verkar ha rätt tjocklek för båda mönstren.

Sedan har jag följt med alla de olika sjalarna som är populära i bloggvärlden. Ännu är jag inte helt övertygad om att jag klarar av dem riktigt ännu, men om ni har tips på någon som ger mersmak åt spets-nybörjare så tas de tacksamt emot.

Och den dagen jag blir guru på sjalar skall jag sticka en sådan här. Men sen igen, vad finns det kvar att drömma om i sticksammanhang när man är färdig med den?

Glad påsk!

2009-04-09T10:32:00.001+03:00

Ni som följt med mitt hantverkande sedan förra påsken kanske kommer ihåg den lilla nålfiltade kycklingen som jag gjorde. Problemet som då uppstod var att jag inte hittade något vettigt material att göra ben åt den av. Resultatet blev att den fick vara utan ben ända tills nu.

Stackarn, har stått på magen i köksfönstret tillsammans med vår lilla keramikhöna och sett ledsen ut. Men senaste vecka hittade jag ståltråd som hade rött plastöverdrag och nu, ett år senare kan den stå på egna ben.

Således får kycklingen vara årets påskhantverk och min påskhälsning till er!

Better Than Booties Baby Socks 2

2009-04-05T16:31:00.001+03:00

När jag en gång var i farten här tidigare i vår så stickade jag två par lila babysockor. Det första paret har jag visat upp i bloggen tidigare, och här kommer sockpar nummer två, nu när det inte är hemligt längre. Jag gjorde en liten miss och skickade iväg sockorna till mottagaren innan jag fotograferat dem, så M skall ha stort tack för de fina fotografierna hon assisterade mig med. Är inte fotot på sockorna in action nedan härligt? Grundmodellen och Araucania-garnet är samma, men jag gjorde en annan sorts fläta på de här sockorna för att få lite variation.

Den gråa västen - mellanrapport

2009-03-27T16:17:00.001+02:00

Jag insåg plötsligt att vintern går mot sitt slut och att jag fortfarande inte har gjort klart den gråa väst jag började med tidigare. Problemet var att det blev något skumt med det ena framstycket och det blev snett fast hur många gånger jag repade upp och försökte på nytt. Det ledde till att jag tappade lusten för projektet helt, och västen har legat i ett hörn medan jag stickat mössor.

Men med de allt ljusare och varmare dagarna som piska är det dags att slutföra det jag börjat. De senaste veckorna har jag satsat stenhårt på att få den klar. Jag struntade i att framstycket blev snett, jag hoppas lite naivt att det skall gå att blocka till rätt storlek senare. Det märkliga var att när jag stickade det andra framstycket så gick allt utan problem! Jag begriper bara inte, jag uppfattar det som att jag gjort allt precis på samma sätt. Men det kan jag ju uppenbarligen inte ha gjort.

Nu har jag hunnit så långt som till den första ärmen. Sedan är det den andra ärmen, framresåren på höger framstycke och isyning av knappar kvar. Jag siktar på att kunna använda västen åtminstone en gång innan den blir för varm!

Jag brukar ju gärna prova någon ny teknik varje gång jag stickar, en positiv erfarenhet var den här typen av resår i framkanterna. Den görs så att jag lämnat maskor från nedre resåren på den behändiga säkerhetsnål som jag fick av svärmor. När resten av framstycket är klart stickar man de sparade maskorna och tar upp ett par i skarven mot framstycket för sömsmånen. Resultatet verkar bli både stabilt och snyggt!

Ha den äran kära bloggen!

2009-03-18T21:34:00.001+02:00

Visa fullständigt album

Det var snopet. Jag konstaterade att bloggens ettårsdag borde närma sig, så jag satte mig ner för att söka efter det exakta datumet i arkivet. Det kändes ju rejält fånigt att då få inse att det datumet redan varit och farit. Den åttonde mars har bloggen firat sin ettårsdag, i all tysthet utan att jag uppmärksammat det.

Det här är i och för sig rätt karakteristiskt för mitt bloggande. Jag bestämde redan från början att bloggandet inte skall få bli ett till stressmoment, utan att jag skriver när jag hinner. Därför blir det också perioder med mindre skrivande emellanåt, andra gånger har man så mycket att berätta att man skriver nästan varje dag. Ändå måste jag medge att det nog känns lite i samvetet de perioder när jag inte hinner producera något.

Sommaren 2007 var mitt liv minst sagt en aning dystert. Arbetslös och med kraschad hälsa gjorde jag ett besök i det hus där min farmor en gång bodde. Trots att jag besökt huset många gånger tidigare hade jag aldrig sett den bok som då låg framme på ett bord. Farmors gamla stickbok. Just då kändes det nästan som om hon genom den försökte ge mig en knuff i rätt riktning, trots att hon varit borta sedan länge. Jag tog boken med mig och gjorde därefter mitt första besök i en garnaffär i vuxen ålder.

Det var farmor som skötte mig på dagarna när jag var barn. Hon brukade alltid sticka eller virka så fort hon hade en ledig stund. Jag måste ha varit omkring fyra år då hon tyckte att det var dags för mig att lära mig sticka. Jag minns ännu den första provlappen. Den var gjord av rött garn och rätstickad. Farmor hade levt ett hårt liv med många motgångar, såhär i efterhand kan jag tolka det som att hantverket för henne var ett sätt att bearbeta det tråkiga och något som hjälpte henne genom tyngre tider. Åtminstone blev det så för mig efter den där sommaren.

I dag är mitt liv mycket ljusare och positivare, men jag fortsätter ändå att sticka och blogga om det. Den sommaren var det första projekt jag gjorde ett par grårandiga sockor. När jag kom till hälen insåg jag att jag inte förstod instruktionerna i den gamla boken. I det skedet tänkte jag att det kanske kunde finnas något på nätet om jag googlade. Det var så jag upptäckte stickbloggarnas fantastiska värld. Vilken inspirationskälla, jämfört med tummade mönstertidningar på biblioteket!

Efter ett år med bloggen kan jag konstatera att jag lärt mig massor. Både om det tekniska med att blogga och om hantverk. Jag har hunnit pröva en mängd olika tekniker, både inom stickning och annat. Men något av det viktigaste jag har hittat är den gemenskap som finns på stickbloggarna på nätet! Jag vill passa på att säga TACK till alla er som tar er tid och tittar in, läser och kommenterar mina inlägg! Visst skriver jag främst för min egen räkning, men det känns ändå så mycket roligare att veta att någon annan varit inne på bloggen och tagit del av mina tankar.

Framtiden då? Jag har massor med planer för bloggen och mitt hantverkande för det kommande bloggåret. Rent konkret vill jag utveckla själva bloggen och fixa på layouten och kanske äntligen få in de där tre spalterna. Under året vill jag också komma vidare på den antika dockan, sticka en flätstickad tröja av det vita, lokalproducerade ullgarnet jag hamstrat, sticka en spetssjal, testa nya tekniker som smyckestillverkning och tvåltillverkning och damma av mina kunskaper i broderi. Och en massa andra idéer. Vad roligt det skall bli!

Som jubileumsbild försökte jag mig på att göra ett album med samlade hantverk från det gångna året, hoppas det fungerar!

Svart flätstickad mössa

2009-03-09T22:24:00.001+02:00

Den här mössan är en variant av den vita som jag stickade för ett tag sedan. Den är en aning mer åtsittande, för jag stickade inte lika många flätningar. Resåren är också en aning kortare.

Mössan skall min pappa få, han har länge efterlyst en ny mössa. Den han har nu skaffade han när han var 15 år gammal (!), och nu börjar den ha gjort sitt. Den gamla mössan är i en riktigt trevlig modell, som den här kanske påminner en aning om. Skillnaden är att kanten är uppvikt på den gamla.

I övrigt har det inte blivit så mycket hantverkat de två senaste veckorna. Massor att göra, hinner knappt vara hemma. Jag försöker tvinga mig att komma vidare på den mosstickade västkoftan, men sedan det uppstod problem med den har jag hellre stickat mössor… Jag har andra delen av framstycket kvar samt ärmarna. Borde väl försöka slutföra den nu så jag hinner använda den en gång innan sommaren…

Test

2009-03-07T18:50:00.001+02:00

Har nu fått i gång min nya dator och måste genast prova vad som händer när jag installerat live writern…

update: Jeee! Det fungerar!

Better Than Booties Baby Socks

2009-02-28T15:16:00.001+02:00

Nu kan jag äntligen visa upp ett projekt som jag arbetat med för en tid sedan. Eftersom resultatet skulle bli en gåva måste jag vänta på att visa upp det tills mottagaren hunnit få det. Projektet är ett par lila Better Than Booties Baby Socks från Interweave Knits.

Jag såg mönstret första gången förra sommaren och bestämde mig för att prova när tillfälle ges. På det hela taget är det ett ganska lättstickat mönster och resultatet blir riktigt trevligt. Jag ändrade min vana trogen lite på modellen och valde flätan ur en annan mönsterbok. Garnet är det Araucania som jag köpte i början av januari. Jag har använt bambustickor i storlek 2.

Det som jag var mest nyfiken på när det gäller det här mönstret var tekniken som används för häl och tå. På engelska heter tekniken short-row, jag har inte brytt mig om att leta fram namnet på svenska. Det var lite knepigt till en början att förstå hur jag skulle göra, men när jag fått provsticka en häl i ett gammalt restgarn gick det vägen så småningom. Det enda problem jag inte lyckades lösa var att de ihoptagningar jag gjorde från rätsidan blev mycket glesare än de som gjordes från avigsidan. Jag misstänker att det har något att göra med hur jag gör omslag, men har inte lyckats bena ut vad. Bilden på hälen visar ihoptagningar från avigsidan, den på tån visar de problematiska hoptagningarna från rätsidan.

Det som jag ska lägga på minnet angående babysockor överhuvudtaget är att se till att göra dem tillräckligt stora. De här sockorna var i en rätt liten modell och riskerar att snabbt bli för små, speciellt eftersom man ju ofta på vintern har både sparkdräkt och vanliga sockor under. Jag tror jag skall försöka göra ett par sockor med den här typen av häl i vuxenstorlek någon gång, mamman till mottagaren tipsade om att de lär blir mycket smidiga!

Hur välja kläder åt en antik docka?

2009-02-18T21:52:00.001+02:00

Vad glad jag blev när det i måndags låg ett vadderat kuvert på tamburgolvet! Nu har den gamla porslinsdockan fått ett par nya kroppsdelar!

Long story short. Jag letade först i olika hobbybutiker men hittade inte några armar som kändes rätt åt min dam. Sedan började jag undersöka internetutbudet och efter mycket sökande kom jag till Retro Café Art som hade dessa armar. De är ungefär samtida med dockhuvudet och i lämplig storlek, så jag slog till. Det jag ännu funderar på är om jag skall leta efter ett par porslinsfötter, eller om jag skall göra tygben åt henne. De ska ju ändå inte synas under kjolen.

Kjolen ja. Som jag nämnde avbildar huvudet en vuxen kvinna, vilket innebär att det är vuxenkläder hon ska ha på sig. För mig som älskar gamla kläder och kostymfilmer är det enormt kul att få fundera på klädseln. Först hade jag en vision om att göra en klänning som skulle ha varit mer 1850-60 tal (tänk Borta med vinden), men jag vill hålla mig trogen till dockhuvudets ungefärliga tillverkningsperiod och bestämde mig för att söka klänningsmodeller som var moderna mellan 1880 och 1900.

Samtidigt som det är roligt att se bilder av alla de fantastiska kläder som finns bevarade försöker jag hålla i minne att hon var docka i en småstad och inte avsedd för några Worth-kreationer som på bilderna nedan. Otroliga eller hur!

Jag är avis på den på the Metropolitan Museum of Art som får jobba med deras dräktsamlingar, klänningsbilderna är från deras webbsidor. Där kan ni också läsa mer om House of Worth som var det unga (rika) damer på den tiden drömde om i klädväg. Vilken känsla för materialet man hade, klännigarna är nästan lite skulpturala!

En outsinlig källa för en som vill lära sig att sy gamla klänningar är Demode, som syr epokdräkter och bloggar om det! Hon har gjort ett enormt jobb med att samla länkar till bildmaterial relaterat till kläder på olika virtuella museer världen runt. Länkarna hittar ni HÄR. Jag har gått igenom dem i jakt på olika alternativ och jag tänkte först att dockan skulle passa i en klänning i den här stilen, tidigt 1880-tal.

Men ju mer jag funderat på saken så är också dessa modeller för fina. Jag vill att dockans utseende skall motsvara det en småstadsdam i Norden kunde använda i klädväg. Däremot är siluetten på klänningarna ungefär det jag tänker mig. Söker jag någon sorts autenticitet är gamla fotografier en rätt bra källa (om man bortser från det faktum att man sällan var vardagsklädd eller särskilt "autentisk" då man poserade för ateljéfotografierna). Jag hittade en uppsjö med bilder av okända kvinnor i olika nätutställningar. Damen i vit klänning på fotografiet nedan har ju faktiskt likadan frisyr som min docka, har ni sett! Det ger ju en hänvisning om vilken typ av klädsel man haft frisyren till.

Tyvärr blir skarven mellan dockans tygkropp och porslinshuvudet inte särskilt estetisk, så en balklänning som på bilden ovan är kanske inte den mest klädsamma. Därför får det nog bli en modell med lite mer täckande överdel, alltså högre i halsen och långa- eller trekvartsärmar. Här ser ni några mer vardagliga exempel på hur halsen och ärmarna kunde utformas. Bilden nedan längst till vänster är dansk, de två andra är mer lokala exempel som jag hittade i Finländska museiverkets webbutställningar.

Där letade jag igenom en ganska stor samling porträttfotografier och insåg att hon lika bra kunde ha en ljus eller vit blus med en mörk kjol med hög midja till. Åtminstone om man jämför med vad vanligt folk verkar kombinera frisyren med i slutet av 1800-talet. Från Worth-klänningar till svart kjol och blus - tala om att sänka ribban! Jag tror jag höjer den en aning och väljer nivån på de tre damerna ovan för dockans klädsel. Då blir det alltså en rätt smal kjol och separat överdel. Kjolen får ha några enkla draperingar, överdelen kommer att vara åtsittande och ha halvlånga ärmar samt ha en diskret urringning. Färgskalan kommer att vara lite mörkare, och jag tänker koncentrera de dekorativa detaljernas placering till ärmarna och på bröstet.

Nu gäller det bara att fatta ett beslut om fötterna så jag kan börja planera dockkroppen och sy kläder!

Flätstickad mössa med bred resår

2009-02-14T17:01:00.000+02:00

Såhär vändagen till ära (alla hjärtans dag brukar här i Finland oftast kallas vändagen) tänkte jag dela med mig av mitt första egenhändigt producerade stickmönster! Detta är också den första mössa jag nånsin stickat och jag tycker till och med om att använda den! Nu är den klar och det har varit mycket intressant att försöka formulera i skrift vad jag gjort medan jag hittat på mönstret. Jag har gjort mitt bästa för att korrekturläsa texten, men om ni hittar felaktigheter i mönstret så blir jag glad om ni hör av er med rättelser!

Om man stickar enligt mönstret blir mössan lite pösig längst upp på huvudet, men vill man ha en mer åtsittande mössa kan man lämna bort några varv av flätningen.

Garn: Novita Cloud luxus, färg 010

Stickor: 3,5 antingen rundsticka eller strumpstickor

Masktäthet: Med stickor 3,5 motsvarar 10 maskor slätstickning i detta garn 4,5 cm. Huvudets omkrets: ca 55 cm

Ändra storlek: Mönstret består av 12 m, för större eller mindre mössa öka/minska 12 m

Lägg upp 120 maskor på rundsticka eller strumpstickor

Sticka 7 cm resår 1r, 1a

Grund för mönstervarv: 1r, 1a, *3r, 1a, 1r, 1a* upprepas 19 gånger, avsluta varvet med 3r, 1a

Sticka sammanlagt tre varv av grunden för mönstret, i det fjärde varvet börjar flätningarna.

Flätningarna görs så att varannan av grupperna med tre räta maskor flätas till höger, varannan till vänster. De övriga maskorna stickas som de är på stickan. (Rät blir rät, avig blir avig). Flätningarna stickas med räta maskor.

Högerflätning: lyft de två första maskorna på en hjälpsticka och håll bakom arbetet, sticka sedan den maska som är kvar på vänster sticka. Sticka därefter de två maskorna på hjälpstickan.

Vänsterflätning: lyft den första maskan på en hjälpsticka och håll framför arbetet, sticka de två maskorna som är kvar på vänster sticka. Sticka maskan på hjäpstickan.

Flätningarna görs vart fjärde varv, sticka däremellan tre varv med 1r, 1a, *3r, 1a, 1r, 1a* 19 gånger, avsluta varvet med 3r, 1a. Sticka totalt 12 flätningar. Du skall få 11 hela ”ögglor”, de tre första varven i skarven mellan resåren och den första flätningen räknas bara som en halv öggla.

Minskningarna börjar samtidigt som du gör den tolfte flätningen och sker endast i själva flätan, övriga maskor stickas som vanligt. Vartefter omkretsen på arbetet minskar kan du byta till en mindre rundsticka eller gå över till strumpstickor.

Minskning 1 i högerfläta: lyft de två första maskorna på hjälpsticka och för bakom arbetet, sticka 1r, sticka ihop rätt de två maskorna på hjälpstickan.

Minskning 1 i vänsterfläta: lyft den första maskan på hjälpsticka och för framför arbetet. Sticka ihop rätt de två maskorna som är kvar på vänster sticka, sticka sedan maskan på hjälpstickan.

Resultatet blir en fläta över bara två maskor istället för tre som tidigare. Sticka därefter två varv utan minskningar.

Nästa minskning sker på det tredje varvet räknat från den föregående minskningen, även denna görs i flätan som när minskningen är gjord inte är en fläta längre utan bara 1rm.

Minskning 2 i högerfläta: den första maskan lyfts på hjälpsticka och förs bakom arbetet. Sticka ihop rätt maskan på vänster sticka med maskan på hjälpstickan.

Minskning 2 i vänsterfläta: den första maskan lyfts på hjälpsticka och förs framför arbetet. Sticka ihop den rätt med maskan på vänster sticka.

Sticka tre varv *1r, 1a* innan nästa minskning görs på det fjärde varvet räknat från föregående minskning. Observera att minskningen inte görs jämnt över arbetet utan bara som fortsättning på högerflätorna. *lyft 1rm, sticka 1a, dra den lyfta maskan över den stickade, 1rm, sticka ihop rätt de två följande maskorna, 1a, 1r, 1a* upprepa från * varvet ut.

Sticka därefter ett varv där du stickar samma sorts maska som den i varvet under.

Sticka ytterligare ett minskningsvarv *lyft 1rm, sticka 1r, lyft den lyfta maskan över den nyss stickade, 1r, 1a, 1r, 1a* upprepa från * varvet ut.

Nästa varv: *sticka ihop de två första maskorna rätt, sedan 1a, 1r, 1a* När varvet är slut skall du ha 40 m på stickorna. Klipp av garnet så att du har en ca 20-30 cm lång tråd att arbeta med. Dra garnet igenom de kvarvarande maskorna och dra åt ordentligt. Fäst tråden noga på avigsidan. Fäst övriga lösa trådar.

Hantverksmässa och nytt garn

2009-02-11T22:37:00.001+02:00

Jag hade turen att kunna besöka en hantverksmässa senaste veckoslut. Det var inte planerat, jag råkade bara se en annons i den lokala dagstidningen och beslöt mig för att göra en visit. Inför besöket hade jag inte några större förväntningar, men det visade sig att det fanns massor med spännande att titta på! Många utställare fanns på plats, balansen mellan de som sålde färdigt hantverk och de som sålde hantverkstillbehör var rätt jämn. På garnsidan fanns en del närproducerat som jag tittade noga på, men sen hittade jag detta som fick mig att glömma allt vad naturfärgat heter.

Vilka färger och vilken kvalitet! Det är Fleece Artists Handmaiden Casbah sock i färgen Hummingbird. Jag är lite besviken på fotografiet, hur jag än försökte gick det inte att fånga den enorma färgstyrkan i garnet på bild. Och mjukheten är svår att beskriva i text; mjuk som en lurvig kaninunge eller den varma magen på en liten valp kanske?

Det var lite av en upplevelse att besöka Titityys monter där jag inhandlade detta garn. Där fanns alla dessa härliga garner jag sett utländska bloggare skriva om men som jag aldrig haft möjlighet att känna på i verkligheten. Jag förälskade mig i Shibui knits Silk Cloud. Jag har länge väntat på att hitta det rätta garnet för en spetssjal - nu verkar det som om jag inte behöver vänta längre! Även samma tillverkares Sock garn stod jag en god stund och klämde på. Utöver det hade de otroligt fina alpackagarner som frestade.

Tyvärr hade jag begränsad budget för garnköp så jag blev tvungen att välja. Det garn som talade mest till mig var det ni ser på bilden ovan, trots att jag inte har någonsomhelst aning om vad jag skall sticka av det. Exempelvis Silk Cloud skulle jag ha haft ett mönster till redan. Men ibland dyker det upp, det där garnet man bara måste få äga och som man köper trots att logiken säger annat. Vad man sen gör av det får man se. Åtminstone inte sockor, då jag sliter ut dem så fort. Kanske kan det bli någon form av halsvärmare?

Vårsolen börjar sakta värma igen, så det kanske är för sent att börja med halsdukar. En som uppmärksammat de ljusare dagarna är min julkaktus som sov sött när vintern var som mörkast. Nu har den vaknat till och jag tänkte avsluta med att dela med mig av den färgprakt den gamla kaktusen bjuder på.

Spontanstickning blev mössmönster

2009-02-09T11:08:00.001+02:00

Typiskt. Jag tänkte posta detta inlägg i torsdags innan jag reste bort över veckoslutet. Vill datorn samarbeta när man har bråttom? Icke. Här kommer det försenade inlägget!

Ibland händer det sig bara att jag hittar ett garn, får en idé och plötsligt har jag stickat något nytt igen. För ett tag sedan stod jag och klämde på ett garn i Novitas nya lyx-serie och bestämde mig för att prova det. Garnet påminner lite om Sublime-garnet jag använt tidigare, men detta är mycket lättare och inte så kompakt. Den dagen jag köpte garnet var det ovanligt kallt ute och jag hade ingen mössa jag täcks visa mig ute i. Då föddes idén att sticka en mössa, det är något jag länge tänkt på men inte fått gjort. Något skilt mönster hade jag inte utan provstickade en lapp och utgående från masktätheten började jag räkna.

Det här är första gången jag faktiskt skrivit ner mönstret vartefter jag stickar. Bara jag vet hur det skall sluta så har jag tänkt publicera det här på bloggen. Det har hittills varit en förvånansvärt behaglig stickupplevelse, allt har liksom fallit på plats av sig själv och jag lyckades tydligen av en slump göra så genialt maskantal från början att mönstret passar perfekt. Det ser ut som om jag riktigt tänkt till fast det "bara blev" vartefter! Nu återstår bara att minska av och avsluta mössan.

Annars blev jag lite besviken, före jul hade jag lämnat in en beställning på 220 Aran stitches hos bokhandeln, men nu kom ett brev med meddelande om att boken är slut på förlaget. Försökte kolla på nätet, men den är tydligen slut överallt. Nejjj, jag vill ju ha tag i den boken innan jag börjar planera min flätstickade tröja som jag samlat garn till i ett år redan...Andrahandsvärdet har tydligen också stigit, den kostar numera 100+ dollar på Amazon.com. Hoppas det blir en ny upplaga snart!

(Uppdatering: tyckte också att det saknades nåt... Datorn kraschade ju när jag hade lagt in bild nr 2 i live writern i torsdags och den hade inte hunnit sparas, lägger in den här ovanför.)

Motgångar och medgångar

2009-01-31T12:35:00.001+02:00

Det här har varit en dålig stickvecka. Jag blir tokig på framstycket till den gråa väst jag håller på med. I flera repriser har jag fått riva upp och börja om. Fast jag tycker att jag följer mönstret så händer något medan jag stickar och stycket blir för smalt från och med ärmhålet. Jag har försökt fundera på vad det är jag gör fel, men hittar inte problemet. Det enda jag har som teori nu är att den dubbla mosstickningen får stycket att bete sig annorlunda än jag förväntat mig. Om ni ser på bilden så verkar det som om de diagonala ränder som bildas i mönsterstrukturen börjar slutta i en helt annan vinkel från och med ärmhålet. VAD gör jag för fel?? Jag har funderat på om det ändå skall gå att blocka stycket till rätt form och storlek, men jag vet inte om jag vågar lita på att det hålls så när jag börjar använda västen.

Inte nog med att jag stickat samma 15 cm på västen om och om igen, nu har den bruna oktobersockan jag stickade tidigare fått ett hål under foten. Det blir väl att lappa den innan hålet hinner bli större.

Det var motgångarna. Nu till något mycket roligare, jag har fått en utmärkelse! Det är Annika som har den mysiga bloggen Med utsikt över sjön som förärat mig denna. Det känns jättefint när mänskor visar uppskattning för det man gör, tack Annika!

En utmärkelse skall man ju skicka vidare, men nu visade det sig att de bloggare som jag tänkt sända den till redan fått den. Istället tänker jag dedikera utmärkelsen till alla er som besöker min blogg, det är så roligt att ni hittar hit!

Vacker vardagsvara

2009-01-26T22:14:00.001+02:00

Nu har det varit mycket på gång, och då blir bloggandet lidande. Hälsan har vacklat och så blev det en arbetsresa förra veckan, så jag har inte hunnit få så mycket hantverkat som jag skulle ha önskat. Men i stället har jag hunnit se en hel del inspirerande i designväg. Jag måste bara inleda med att visa den härliga miljön jag hade förmånen att få arbeta i under två dagar. Visst är det något speciellt med 1800-tals inredningar!

Jag hade möjligheten att besöka designmuseet i Helsingfors i fredags, där pågick den sista veckan av utställningen Arabia 135 år. Jag utgår från att de flesta av er känner till den finländska stoltheten porslinstillverkaren Arabia. Däremot vet kanske inte alla att det var Rörstrand som ursprungligen lät grunda Arabia som en filial i Finland år 1873. I utställningen fanns mycket vackert att titta på, en del av konstkeramiken såg jag för första gången "live". Det som jag gillade bäst var den delen av utställningen som visade fabrikens porslin i många olika modeller och dekorer som funnits under åren. Tyvärr var det rätt lite som var nytt för mig. För en snabb genomgång av Arabias porslinshistoria klicka HÄR.

Jag och en god vän bodde under våra tidiga studieår mer eller mindre i de obskyra skrothandlar som var fyllda till bredden med morgondagens antikviteter. Detta har bidragit till ett rätt brett kunnande om finländsk design. Jag kan sitta i timtal och gå igenom olika porslinsdekorer på webben, ifall det finns andra porslinsnördar här kan jag rekommendera de finskspråkiga sidorna Krookila, Laatutavara.com och Vaarin varasto. För läsarna i Sverige är Tradera ett förvånansvärt bra ställe att hitta äldre porslinsmönster på!

Som ett resultat av intresset är största delen av innehållet i köksskåpen här hemma sådant jag antingen ärvt eller köpt på loppis eller i antikbutiker. För en tio år sedan fanns det mycket prisvärt i porslinsväg på antikmarknaden, men i och med det ökade intresset för antikt under 2000-talet har oseriösa handlare trissat upp priserna rejält. I dag får man betala åtminstone 25 euro för en helt vanlig Arabia-tallrik från 70-talet. De samma fick man för en euro styck för tio år sedan. Det har ju blivit trendigt med retrodesign, så alla trendnissar springer benen av sig efter de rätta Arabia-faten och bidrar till de oskäliga priserna. När situationen är sådan blir i alla fall jag glad av att kunna göra fynd emellanåt!

Som denhär! Vid första anblicken ser liekki skålen inte så mycket ut för världen. Men titta närmare! Se hur fint formerna förhöjer skålens uttryck, materialet och färgen bidrar till den rustika känslan. Denna finns i vanligt porslin också, men är inte alls lika intressant då. Delar av denna serie fanns i mitt barndomshem, så utöver den vackra designen andas formen också barndomsminnen för mig. När jag hittade skålen på en fyndhylla i en antikbutik här i veckan slog jag genast till. En tia var definitivt långt under gängse marknadspris! Nu skall den få pryda vårt middagsbord, tillsammans med ett par andra ärvda skålar i samma serie och vita Teema-fat. Finländsk design när den är som bäst, låter materialet tala för sig själv.

Jag kan inte komma ifrån det, det är bara något speciellt med äldre porslin som saknas i dagens design. De nya serierna är oftast inte särskilt praktiska och så saknar de för det mesta själ och personlighet. Liekki-skålen blir jag glad av att se på bordet, som en kär gammal vän som kommit på middag. Medan en modern skål är - bara en skål.

Från släkthistoria till ny hobby

2009-01-16T19:02:00.001+02:00

Jag har under den senaste tiden fördjupat mig i olika nya hobbyverksamheter, surfat på nätet i timtal och lärt mig en massa nytt och spännande. En sak jag bestämt mig för att prova på är att tillverka en porslinsdocka med tillhörande tidsenlig klädsel. Lite kitschigt? Jepp, men ack så roligt för en som sedan barnsben älskat klädedräkter från flydda tider och alltid önskat att jag levt ett par hundra år tillbaka i tiden just för de fina klädernas skull. (Faktumet att jag sannolikt skulle ha varit en lortig bondjänta klädd i trasor nånstans i obygden om jag levt då kan inte krossa drömmen!) Orsaken till det nyvaknade dockintresset är den här damen:

Hon köptes som gåva från en av mina manliga släktningar till dennes syster, troligen någongång på 1920-talet. Livet behandlade inte familjen så väl och systern hamnade som ung i olycka som det hette på den tiden och fick flytta långt bort för att börja om. Dockan lämnades kvar i barndomshemmet och räddades av en annan broder innan huset och inventarierna såldes efter deras föräldrars bortgång. Sedan var dockan försvunnen i många år, men återfanns för några år sen i golvet på ett gammalt hus som den förste brodern varit bosatt i, därefter hamande den i min ägo. Jag skulle aldrig ha vetat att dockhuvudet hade denna historia om jag inte råkat träffa systern, som av en händelse började berätta om dockan. Jag lade ihop ett och ett och hon kunde identifiera huvudet som dockan från hennes barndom. Hon gav den åt mig och uppmanade mig att ta väl hand om den. Och det är vad jag tänker börja göra nu!

Jag har bestämt mig för att ge damen en ny kropp, samt tidsenliga kläder. Men för att kunna besluta mig angående kläderna måste jag ta reda på hur gammal hon är. Sagt och gjort. Jag började surfa på nätet och hittade så småningom olika sidor med antika dockor. Det jag lärt mig är att hon föreställer en vuxen kvinna, och är i en modell som på engelska kallas "China Head Low Brow Doll", exempelvis enligt den här referenssidan. Det innebär att hon är gjord någon gång mellan 1880 och ca 1910, troligen tillverkad i Tyskland. Hon har inga stämplar eller andra märken, vilket tyder på att hon är gjord som billig massproduktion.

Tyskland var i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första hälft mycket stort inom leksakstillverk-ning, och de flesta namngivna fabrikerna har tillverkat exakt den här modellen. Tydligen har vissa av de mer kända dockfabrikerna sålt kopior av sina gjutformar åt mindre tillverkare, på så sätt finns samma modell lite varstans. Något större ekonomiskt värde har hon knappast eftersom hon inte har stämplar. Utöver detta har hon en stor spricka bak i nacken och oestetisk slitning i ansiktet och på håret. Titta HÄR så ser ni en syster till min dam, priset på den dockan är till stor del baserat på att hon faktiskt har originalkroppen kvar.

Det känns riktigt roligt att ha det här projektet i startgroparna! Jag har ingen tidtabell som jag tänker följa utan jobbar med dockan när jag känner för. På stickfronten inget nytt som jag får berätta om =) I kväll skall jag börja på framstycket till västen, så jag hinner få den klar innan det blir sommar...

De bidde ingen dator...

2009-01-14T19:38:00.001+02:00

...ännu i alla fall. Den nya datorn som skulle installeras var sönder redan från första början, så nu måste vi hinna till datorbutiken nån eftermiddag och få den fixad. Det blir att jobba med den gamla i väntan på bättre tur nästa gång. Oberoende av det har jag fått bakstycket till västen klart!

Det ser lite konstigt ut på bilden beroende på vinkeln, men det är symmetriskt i verkligheten. Jag gillar strukturen, den dubbla mosstickningen blir riktigt trevlig i Sublimes Organic Merino Wool. Jag funderade tidigare på hur jag skulle utforma skarven mellan ärmarna och kroppen, resultatet blev som på bilden nedan.

Jag tror att det här kan bli riktigt snyggt, såtillvida jag tänkt rätt och det faktiskt går att sticka en likadan kant även på ärmarna! Eftersom de blir korta och ganska raka och vida borde det inte bli så stora problem med att få det att fungera. Jag har tänkt att jag stickar dem så att jag börjar på tvären, så att säga från sömmen längs med ärmen och inte från handleden. Ett annat alternativ är att som vanligt börja från handledens riktning och genom avmaskningar på slutet få till stånd kanten emot ärmhålet. Jag misstänker att alternativ 1 är enklare, eller vad tror ni? (om ni alls förstod vad jag menade??)

Utöver stickandet har jag de senaste veckorna hittat ett par för mig helt nya hobbyvärldar som fascinerar mig enormt! Jag ska berätta mer om detta bara jag hunnit samla lite länkar, helst skulle jag vänta tills nya datorn är igång. Det känns som onödigt arbete att spara en massa i gamla datorn som jag redan en gång rett upp och flyttat bort material ur. Hur jag gör beror på hur snabbt jag får teknikproblemen uppredda...

Konstpaus

2009-01-07T21:28:00.003+02:00

Jag får skriva ett kort inlägg utan bilder och andra finesser medan datorn är under montering. Tänkte bara rapportera att det var bra med provlapp, jag insåg att jag måste sticka tre aviga maskor ytterst för att få den effekt jag vill ha. Inte två som jag först började med. I dag köpte jag mera garn och ryggen borde vara klar före nästa vecka. Jag ser fram emot att få börja med framstyckena, av nån anledning har jag alltid tyckt att ryggen är det tråkigaste att sticka på en tröja.

Sen märkte jag en konstig sak med bloggen som jag undrar om nån annan råkat ut för. När jag tittade på listan med de bloggar jag följer hade flera av dem plötsligt dykt upp två gånger, trots att jag är säker på att jag bara lagt in dem en gång. Är det bara jag som är virrig eller kan bloggen bete sig sådär skumt emellanåt?

Provlappen till heders

2009-01-04T22:17:00.001+02:00

Under de senaste veckorna har jag främst stickat på den grå västkoftan, och nu har jag kommit till ärmhålen på ryggstycket. Jag funderade på hur jag skulle utforma dem, och när jag tittade in hos Little Purl of the Orient och såg fotografierna av en tröja hon stickat fick jag en idé. Titta på detaljbilden av ärmsömmen i länken! Det är effekten med en "skåra" mellan styckena som jag är ute efter. Min tröja har ju inte raglanärm som den på hennes bild, utan kommer att ha rätt raka ärmhål. Därför har jag bestämt mig för att bara göra en slät kant med tre maskor slätstickning som avslutning på den dubbla mosstickningen. Jag har funderat på hur jag ska få till fördjupningen, och min teori som jag nu prövar är att sticka ett par aviga maskor längst ut som skall sjunka in i ytan när jag syr ihop styckena.

Eftersom jag är lite osäker har jag tagit fram ett gammalt restgarn och börjat sticka provlappar. Det riktiga garnet är så mjukt och fluffigt att jag är rädd att det blir fult om jag river upp flera gånger. Varför har jag inte använt mig av möjligheten att göra fel på provlapparna istället för i den riktiga stickningen tidigare? Lathet antar jag, men den straffar ju sig sedan när resultatet inte blir bra. Så nu har jag bestämt mig för att sticka mer provlappar i fortsättningen. Jag får rapportera vilken ärmhålslösning som var den optimala när jag kommit så lång!

Sedan måste jag bara visa en bild på ett härligt garn jag hittade i lördags. Tyvärr kan jag inte berätta vad det skall bli till, då det är en hemlighet...Får återkomma då jag kan berätta! Jag har aldrig hört om tillverkaren Araucanía tidigare, men de verkar ha en hel del intressanta produkter på sin hemsida.

Jag har för övrigt skaffat en ny dator och kommer att installera den under den kommande veckan. Ifall jag inte hörs av på ett tag är det tekniken som kommit emellan...Undrar bara hur man går tillväga för att flytta Live Writern till en ny dator?

Uppdatering: Nämen, insåg just att jag inom kort har haft 2 000 besökare på bloggen! Det hade jag aldrig trott när jag började =) Vad roligt att ni hittar hit!

Slut på hemligheterna

2008-12-29T22:00:00.001+02:00

Nu är julfirandet över och klapparna utdelade. Det betyder att jag kan visa upp hur det halsskydd jag började sticka på tidigare i höstas blev. Egentligen var det ingen "riktig" julklapp, jag började ju tillverka det på beställning av min mor. Men eftersom jag hann få det färdigt just före jul passade jag på att slå in det i presentpapper för överraskningens skull.

Det fina med den här modellen är att det är enkelt att justera hur högt kring nacken man vill ha skyddet. Det går bra att vika ner lite extra om man får varmt då man är ute och rör på sig. Sedan värmer det en bit ner över axlarna och även fram på bröstet om man vill ha rocken en aning uppknäppt.

Garnet är det vita Sublime-garn som blev över när jag stickade en vit kofta tidigare i år. Det strukturerade mönstret hittade jag på sidan Angel Hugs Stitch Sampler och det går under namnet Grill Stitch. Det och garnet kom mycket väl överens, jag kan bra tänka mig att använda det i något annat projekt med liknande garntyp. Jag har en misstanke om att ifall garnet är mycket fluffigt blir effekten inte lika bra. Stickorna var mina rundstickor som jag lyckats glömma exakta storleken på, omkring 3,5-4 borde den vara i alla fall.

Nog skrivet för i kväll, jag är urtrött och skall gå och lägga mig. Det är lite ironiskt att man måste vila upp sig efter all ledighet och lugnt julfirande man haft...

Julstrul

2008-12-24T13:49:00.001+02:00

Av någon anledning beter sig bloggen inte som jag vill, titta nedåt på sidan för att se min julhälsning!

Hantverksterapi i vintermörkret

2008-12-21T21:49:00.001+02:00

Under årets mörkaste dag behöver i alla fall jag lite färg och ljus för att pigga upp mig. Jag tänkte därför dela med mig av några ljusa detaljbilder av en vacker folkdräkt som finns i min ägo. Denna Lappfjärdsdräkt har gått i arv från min mors sida under många år, de äldsta delarna torde vara från början av 1900-talet. Tyvärr har jag inget fotografi där jag har den på mig, men länkar här till en bild med andra som bär den.

Den del av dräkten jag själv tycker är allra vackrast är skjortan. Jag har två skjortor, en som torde vara gjord på 1960-talet och en som är mycket äldre. Den är av storleken att döma troligen en barnskjorta och från tidigt 1900-tal. På bilden ovan är den äldre nedtill. Broderierna är gjorda med röd tråd på vit botten och utförda med symaskin.

Närbilden av kragen till höger visar den äldre skjortan, observera den svarvade knappen av ben. Denna saknar broderier längs knäppningen medan den yngre skjortan har mer broderier runt halsen och längs axlarna. Detta har troligen att göra med att den varit avsedd för barn. I boken Högsäng och klädbod av Hjördis Dahl finns bilder av kvinnoskjortor tagna på 1920-talet och dessa har broderi i samma utsträckning som min damskjorta.

Det är ganska många tekniker som man har fått in på ett och samma plagg! Jag är själv inte någon kännare av broderitekniker, men utgående från boken har jag identifierat tekniken som håller samman vecken som daldersöm.

Till sist en bild där ni kan se en skymt av den grannröda kjolen med svaga randningar i grönt och gult. förklädet är samma färg som kjolen och även det är från tidigt 1900-tal. Det knyts med ett vävt band i rött och vitt med stora tofsar. Enligt sagesmännen i boken fick man lov att knyta de långa banden i en rosett på magen, för de var ständigt i vägen trots att plaggen endast användes till fest. Som parentes får man komma ihåg att de finlandssvenska folkdräkterna återupplivades i början av 1900-talet på initiativ av en urban borgarklass som ville rädda den genuina allmogekulturen från att utplånas av industrialisering och modernisering. Kanske var det därför den användarvänliga aspekten av dräkten inte prioriterades...

God Jul!

2008-12-21T20:45:00.003+02:00

Jag tänkte att en kort julhälsning till er skulle vara på plats så här på julafton. Här ser ni det julkort som jag i år sänt till vänner och bekanta. Det blir ju så inför jul att allt hantverk går inte att visa upp genast det är färdigt... Kortet är gjort på en metallglittrande dubbelvikt kortbotten, inuti är ett dekorklippt vitt papper fäst, och på det är hälsningen är skriven. Bilden har jag tagit själv för några år sedan.

Ingen jul utan knäck! Knäcken på bilden är utan extra smaktillsatser, vi brukar tycka att 1 dl socker, 1 dl sirap och 1 dl grädde blir bäst. Tips: ifall man har svårt att få ut knäcken ur formarna kan man lägga dem i frysen i ca 20 minuter, då lossnar folien utan problem.

En riktigt god jul till er alla!

Var kan jag lära mig göra stickmönster?

2008-12-17T22:55:00.001+02:00

Det är något som jag funderat på en hel del de senaste dagarna. Jag skulle vilja lära mig hur man på riktigt skall gå tillväga för att skapa olika typer av stickmönster. Detta aktualiserades när jag arbetade med den gråa västen. Då jag inte kan någon annan metod får jag arbeta med ett sorts märkligt visuellt system som jag började med i samband med den vita koftan. Jag ritar helt enkelt ut hur de olika delarna skall se ut på ett papper i skala 1:1 och så ser jag till att stickningens yttre kanter följer de ritade linjerna. Ett slags färgläggningsbok för stickare kan man kanske jämföra det med.

Det här sättet är ju inte direkt bra när jag vill kunna skriva ner hur jag stickat eller kunna räkna ut på förhand vad som behöver göras. Sedan är det ingen garanti för att mönstret sitter särskilt bra då pappret inte vill böja sig enligt kroppen. Det måste finnas andra sätt att arbeta på och därför har jag ett par kvällar suttit och letat efter olika böcker i ämnet.

Tyvärr har jag inte ritktigt hittat någon som verkar vara just det jag söker. På en blogg nämndes boken Stretch fashion: Design and Patternmaking for Stretch and Knit Fabrics. Den verkar vara riktad mer till proffsdesigners och jag är aningen osäker på om jag kommer att ha någon hjälp av den om den är för avancerad. En annan bok som ofta dyker upp i nätbokhandlarna är Knitting in Plain English: Updated Edition. Den får blandad kritik och jag har inte ännu fått riktigt klart för mig om den är bara en grundhandbok för nybörjare eller om den faktiskt fokuserar på att designa själv.

Andra böcker jag tittat på är The Knitter´s Handy Book of Sweater Patterns och Teach Yourself Visually Knitting Design: Working from a Master Pattern to Fashion Your Own Knits. Den första hade någon i kritiken nämnt att bara tar upp tröjor som är raka i sidorna och det kan jag ju redan, jag vill lära mig olika sätt att göra mer figursydda plagg. Den andra är uppenbarligen en bok med standardmönster som man sedan lätt skall kunna omvandla enligt eget behov.

Detta innebär ju att jag gärna tar emot tips av er, känner ni till någon bra bok eller internetresurs som presenterar mönsterskapande mer ingående?

I dag fick jag annars en jättefin gåva av en annan hantverkare och jag måste bara visa upp den! Lotta utvecklar sina sytalanger och åtminstone jag tycker att detta härliga lilla näsduksfodral är underbart sött och även välsytt! Bilden tagen i kvällsljus är tyvärr inte helt rättvis men jag bara måste lägga in den nu. Jag borde gå i kurs hos dig, du är så duktig på att hantera symaskin! Så här i förkylningstider tror jag att detta blir ett utmärkt tillägg i handväskans standardpackning.